måndag 23 juni 2008

Living Elaine - Episode 110

Det här är ingen träningsblogg. Men idag slogs jag återigen av det faktum att allting handlar om motivation. Med rätt mental inställning kan man fixa det mesta. Jag var överhuvudtaget inte sugen på att ge mig ut i löparspåret idag. Inte det minsta. Jag kände mig tung och trött i kroppen och hade nog faktiskt en släng av huvudvärk också. Dock har jag bestämt mig för att måndagar är det jogging som gäller och det är en rutin som jag övat in under drygt två månader nu. Inte läge att bryta en godartad trend redan med andra ord. Så jag peppade mig själv genom att försöka tänka på allt det positiva som en löprunda bär med sig istället för att, som jag brukar, lägga all energi på att hitta dåliga ursäkter för att slippa. När skorna väl var snörade och iPoden i öronen gick det av bara farten och 5 kilometer senare var jag i mål som en ny människa. Dels känns det såklart bra i kroppen av motionen, men framför allt känns det bra för att jag lyckades övertyga mig själv att inte ge upp. Jag blir lite, lite starkare på den mentala skalan för varje gång jag fixar en joggingtur - oavsett om den är kort eller lång. För mig som aldrig tidigare varit en löparfantast (eller träningsfreak i någon form utöver ridningen) är detta stort. Och 5 kilometer har länge varit för mig en magisk och oändligt lång sträcka att jogga. Nu har jag klarat det flera gånger i sträck - främst på grund av en stark vilja och god motivation (som jag fortfarande inte riktigt fattat hur jag lyckats projicera på jogging). Undrar om jag någonsin kommer att palla milen?

"Runaway train never coming back"

3 kommentarer:

Anonym sa...

Såklart att du kommer klara milen! Jag har fått tips om att man kan variera joggingen med lagom runda, intervallrunda, lång runda. Inte för att jag har testat, lagom runda är lagom för mig så att säga. Men det kan vara värt att tänka på. :-)

Martin sa...

Fixar man femman så fixar man milen på ren vilja. Ett sätt är att anmäla sig till något lopp. Min nästa gräns heter halvmara, och jag brukade vara helt färdig efter ett varv runt Pildammsparken för bara nåt år sen. Nästa år lutar det således åt Göteborgsvarvet..

Hanna sa...

Jag känner pressen. :)