Alltså. Seriöst.
90210
Har Shannen Doherty gjort slut på att stålarna från Beverly Hills 90210. Eller vad är problemet? Bervery Hills i ny och upp-hottad version. Ska Dylan välja Brenda eller Kelly den här gången. Och vad har hänt med Peach pit. Ja, jisses.
Ska sluta zappa mållöst mellan kanalerna. Det kan vara hälsovådligt. Funderar på om det här är ett större hån mot orginalet än All Saints version av Under the Bridge.
"Sometimes I feel like I don't have a partner"
onsdag 26 november 2008
Living Elaine - Episode 151
Elaine bjuder på en vacker vinterbild tagen med hennes nya fina Nikon D60.
"Because the night belongs to lovers"
tisdag 25 november 2008
Living Elaine - Episode 150
Citat ur artikel från ComputerSweden som friskt eldar på i Scrum-debatten.
"– Att vara certifierad Scrummästare räcker inte. Folk blir inte duktiga på Scrum bara för att de gått en kurs på två dagar, säger Robert C Martin."
No shit. Ursäkta, men var det verkligen någon som trodde det?
"If I was a boy"
"– Att vara certifierad Scrummästare räcker inte. Folk blir inte duktiga på Scrum bara för att de gått en kurs på två dagar, säger Robert C Martin."
No shit. Ursäkta, men var det verkligen någon som trodde det?
"If I was a boy"
onsdag 19 november 2008
Living Elaine - Episode 149
Idag fick jag ytterligare träning i att lära mig välja var jag lägger min energi. Istället för att stånga mig ytterligare blodig för något som drar mer energi än vad det kommer att ge kommer jag att dra in styrkorna och mobilisera någon annanstans. Att tala för döva öron är inte min grej. Inte heller att ge till de som inte vill ha. Det finns efterfrågan på andra ställen och jag vet mitt värde. Så jag tänker inte ägna mer tid åt demoraliserande intern politik utan jag sätter härmed punkt och går vidare. Som en vinnare.
"If I were a boy"
"If I were a boy"
Living Elaine - Epsiode 148
En av de saker jag fick med mig från Scrum master-certifieringen var diskussionen kring innebörden av självorganiserande team. Den bild jag tidigare hade av Scrum var att man förespråkar litegrann av "Montesorri-pedagogik". Och med det menar jag att man överdrivet hävdar teamets rätt att bestämma själva vad de ska göra och hur det ska göras. Att de ska arbeta i sin egen takt och inte får lov att pressas på något vis. Utvecklingen kommer naturligt när teamet är moget för det. Och så vidare i absurdum. (Nu är jag ingen expert på ämnet Montesorri-pedagogik, men ni förstår säkert vad jag är ute efter.)
Jag har hört otaliga varianter på "men det kan inte jag bestämma för jag måste först ha teamets medgivande kring hur dom vill ha det" eller "men... jag är Scrum Master och inte projektledare så jag kan inte ta beslut" från all världens Scrum Mastrar.
Först efter de här två dagarna med Jeff Sutherland inser jag att Scrum inte alls förespråkar någon Montesorri-variant. En Scrum Master ska agera coachande för att få ut bästa möjliga produktivitet i ett team. Därmed inte sagt att han eller hon i vissa fall måste ta i med hårdhandskarna och sätta ned foten kring vad det är som gäller. Precis som vid coachning av alla andra team handlar det om att noga avväga balansen mellan "command and control" och total frihet. Självklart bör ambitionen för varje projektledare, coach, scrum master eller faktiskt vilken chef som helst vara att skapa team som är så väloljade och självgående att man som ledare kan dra till Hawaii och dricka paraplydrinkar istället. Definiera ett mål och de fixar själva att ta sig dit. De kommer förmodligen även vara mera nöjda och belåtna än det team som styrs på detaljnivå av en ledare med stort kontrollbehov. Det krävs en del träning och smörjning av ett team för att bli så vältrimmade. Och de allra flesta når nog aldrig dit. Men det är absolut dit man ska sträva.
Så till alla er scrum mastrar därute vill jag bara påminna om att det visst är okej att sätta ner foten ibland. Det är till och med förväntat av dig. Period.
"If you wanna have a good time"
Jag har hört otaliga varianter på "men det kan inte jag bestämma för jag måste först ha teamets medgivande kring hur dom vill ha det" eller "men... jag är Scrum Master och inte projektledare så jag kan inte ta beslut" från all världens Scrum Mastrar.
Först efter de här två dagarna med Jeff Sutherland inser jag att Scrum inte alls förespråkar någon Montesorri-variant. En Scrum Master ska agera coachande för att få ut bästa möjliga produktivitet i ett team. Därmed inte sagt att han eller hon i vissa fall måste ta i med hårdhandskarna och sätta ned foten kring vad det är som gäller. Precis som vid coachning av alla andra team handlar det om att noga avväga balansen mellan "command and control" och total frihet. Självklart bör ambitionen för varje projektledare, coach, scrum master eller faktiskt vilken chef som helst vara att skapa team som är så väloljade och självgående att man som ledare kan dra till Hawaii och dricka paraplydrinkar istället. Definiera ett mål och de fixar själva att ta sig dit. De kommer förmodligen även vara mera nöjda och belåtna än det team som styrs på detaljnivå av en ledare med stort kontrollbehov. Det krävs en del träning och smörjning av ett team för att bli så vältrimmade. Och de allra flesta når nog aldrig dit. Men det är absolut dit man ska sträva.
Så till alla er scrum mastrar därute vill jag bara påminna om att det visst är okej att sätta ner foten ibland. Det är till och med förväntat av dig. Period.
"If you wanna have a good time"
tisdag 18 november 2008
Living Elaine - Epsiode 147
Då var jag alltså certifierad Scrum Master. Känns lite skumt att få en så fin titel utan att ens behöva ta ett litet test. Men nåväl, jag klagar inte.
Även dag två var inspirerande och givande och jag gillar Jeff Sutherland. Han är cool. Luften i klassrummet var dock under all kritik idag så framåt eftermiddagssnåret var det svårt att hålla ögonen öppna och tack och lov langade man fram lite sockerstinna kanelbullar till kafferasten.
Nu hoppas jag på att få ett projekt snart där jag kan applicera mina nya kunskaper i praktiken. Och sen är det ju Scrum Product owner-certifiering i Oslo för Mike Cohn den 3-4-December för min del.
Rekommenderar kursen varmt för alla. Även ni som inte har för avsikt att vara agila den närmaste framtiden så är det garanterat mycket som ger behållning. Många av tankesätten och best practises är direkt applicerbara även i vattenfallsvärlden för den mer traditionellt projektledaren.
"I'm all shook up"
Även dag två var inspirerande och givande och jag gillar Jeff Sutherland. Han är cool. Luften i klassrummet var dock under all kritik idag så framåt eftermiddagssnåret var det svårt att hålla ögonen öppna och tack och lov langade man fram lite sockerstinna kanelbullar till kafferasten.
Nu hoppas jag på att få ett projekt snart där jag kan applicera mina nya kunskaper i praktiken. Och sen är det ju Scrum Product owner-certifiering i Oslo för Mike Cohn den 3-4-December för min del.
Rekommenderar kursen varmt för alla. Även ni som inte har för avsikt att vara agila den närmaste framtiden så är det garanterat mycket som ger behållning. Många av tankesätten och best practises är direkt applicerbara även i vattenfallsvärlden för den mer traditionellt projektledaren.
"I'm all shook up"
måndag 17 november 2008
Living Elaine - Episode 146
Idag har Elaine besökt Öredev i Malmö och närmare bestämt genomgått den första dagen av två på vägen mot Scrum Master-certifiering. Det är Jeff Sutherland som håller i utbildningen och han är onekligen en mycket påläst och erfaren man. Han är inte direkt en särskilt bra talare, men vinner ändå poäng efter poäng genom att, utan att röra en min, droppa syrliga kommentarer och klockrena exempel ur sin erfarenhetsdatabas som tycks vara å det närmaste outtömlig. Imponerande. Onekligen.
Sen blir det visserligen minus för att det tycks omöjligt för den här herren att erkänna att det finns baksidor med Scrum. Enligt Jeff själv har han aldrig varit med om ett enda misslyckat projekt som använt Scrum. En sanning med modifikation givetvis, men det är i stort sett lönlöst att försöka gräva vidare där eftersom Jeff är hal som en ål och slingrar sig ur den mest intrikata frågeställning. Däremot är det glädjande att höra att han förespråkar ett användande av XP tillsammans med Scrum för att det ska bli riktigt bra. Tydligen var det ett aktivt val att utelämna de bitarna ur Scrum för att skapa ett lättbegripligt och lättimplementerat framework. (Eller utvecklingsmodell, eller projektstyrningsmetod eller vad nu är det här Scrum - för det har inte heller framgått på kursen hittills). Han är dessutom på vippen att erkänna att är mycket svårt att uppnå hyperproduktivitet om man inte kör Scrum inom det egna företaget samt att Scrum inte är optimalt för distribuerade team. Det är i alla fall ett litet steg på vägen att avslöja att även solen har sina fläckar.
Men allt som allt har det varit en inspirerande och givande dag. En heldagsföreläsning brukar kännas tung framåt eftermiddagen. Men idag gick det av bara farten vilket måste vara ett bra betyg. Ytterligare en dag återstår innan den slutgiltiga domen. Återkommer.
Sen blir det visserligen minus för att det tycks omöjligt för den här herren att erkänna att det finns baksidor med Scrum. Enligt Jeff själv har han aldrig varit med om ett enda misslyckat projekt som använt Scrum. En sanning med modifikation givetvis, men det är i stort sett lönlöst att försöka gräva vidare där eftersom Jeff är hal som en ål och slingrar sig ur den mest intrikata frågeställning. Däremot är det glädjande att höra att han förespråkar ett användande av XP tillsammans med Scrum för att det ska bli riktigt bra. Tydligen var det ett aktivt val att utelämna de bitarna ur Scrum för att skapa ett lättbegripligt och lättimplementerat framework. (Eller utvecklingsmodell, eller projektstyrningsmetod eller vad nu är det här Scrum - för det har inte heller framgått på kursen hittills). Han är dessutom på vippen att erkänna att är mycket svårt att uppnå hyperproduktivitet om man inte kör Scrum inom det egna företaget samt att Scrum inte är optimalt för distribuerade team. Det är i alla fall ett litet steg på vägen att avslöja att även solen har sina fläckar.
Men allt som allt har det varit en inspirerande och givande dag. En heldagsföreläsning brukar kännas tung framåt eftermiddagen. Men idag gick det av bara farten vilket måste vara ett bra betyg. Ytterligare en dag återstår innan den slutgiltiga domen. Återkommer.
tisdag 11 november 2008
Living Elaine - Episode 145
Vi var ju förresten och såg den nya Bond-filmen - Quantum of Solace. Och vilken besvikelse. Filmen är mer som vilken Die-hard-action som helst och så långt ifrån en Bond man kan komma. Visserligen sägs det att det är såhär Flemming framställt Bond i böckerna (som jag inte läst) men det är liiite sent att komma dragande med en förändrad karaktär såhär i elfte timmen. Daniel Craig må vara en riktig hunk, men alltför krallig för att vara en riktig Bond. Dessutom saknas helt Bonds klassiska finstämdhet och hans dräpande one liners. Avsaknaden av coola manicker bidrar ytterligare till tristessen som slutligen blir total eftersom filmens story är å det närmaste obefintlig.
Till saken hör att jag nästan somnade. Men filmgodiset var i alla fall gott.
"Another one bites the dust"
måndag 10 november 2008
Living Elaine - Episode 144
Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig när jag snubblade över ett avsnitt av IT-supporten. Har aldrig sett det tidigare, men kommer garanterat kolla igen. Det är en dygd att kunna skratta åt sin egen vardag.
"You are so beautiful to me"
"You are so beautiful to me"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)