Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Av olika anledningar kommer den här bloggen att ta paus. Om någon mot förmodan undrar vart jag tog vägen är det bara att hojta till i kommentarsfältet så ska jag dirigera dig vidare.
"We've come to the end of the road"
torsdag 30 juli 2009
måndag 1 juni 2009
Living Elaine - Episode 163
Iphone kan dra något gammalt över sig. HTC Magic is the shit.
"I just need a little more time"
Living Elaine - Episode 162
Zlatan är min inspiration till att våga göra det otänkbara. Att våga gå utanför det självklara. Att våga gå emot strömmen. Att göra det som ingen annan tänkt. Att lita på magkänslan och våga följa intuitionen.
Vem inspirerar dig?
"I must say that I still wonder why"
fredag 29 maj 2009
Living Elaine - Episode 161
Förresten, på tal om distansarbete. Ibland är jag oändligt glad över att vi inte alls tillämpar videokonferenssystem på våra möten. Som idag när vi hade informationsmöte tidigt på morgonen och jag hade inte ens klivit ur sängen. In bed with your colleauges liksom. Nej tack va.
"I'm in love with a stripper"
"I'm in love with a stripper"
torsdag 28 maj 2009
Living Elaine - Episode 160
Läste idag på Computer Sweden om distansarbetare i underläge. Inlägget är skrivet av en Magnus Andersson som tydligen är marknadschef på Cisco. Och det är väl ganska uppenbart varför han skriver det han gör: "Du som är distansarbetare bör ställa krav på din arbetsgivare för att få tillgång till samma information på samma villkor som dina medarbetare på jobbet.".
Nu håller jag till viss del med. För många stora svenska bolag är urusla på att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att förbättra kommunikation och samarbete med personer som sitter på distans. Inte minst i dessa outsourcingtider borde man ta sig en tankeställare på vad man pysslar med när man inte ens klarar att sätta upp en vanlig hederlig videokonferens på intern möten med distribuerade team. Eller för all del, skit i kameran. Men dela i alla fall skärm så att de som sitter på annan ort har en rimlig chans att hänga med i vad talaren babblar om i de fall som man avänder power point (9 fall av 10?).
Å andra sidan är baktanken lite för uppenbar när den kommer från Cisco. Och dessutom så kan du som distansarbetare ställa krav till förbannelse på att få information på samma villkor som medarbetarna på jobbet utan att nå hela vägen fram. För det är det som sägs vid kaffeautomaten som är det viktiga. Det är de informella mötena som ger det det är lilla extra i kommunikationen. Så ställ krav på din chef att han/hon ska synas mer lokalt istället. Alternativt pallra dig till kontoret. Eller acceptera faktum att det, i alla fall inte med dagens teknik, går att uppnå lika villkor för distansarbetare som för den som är på plats.
"I return the favour"
Nu håller jag till viss del med. För många stora svenska bolag är urusla på att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att förbättra kommunikation och samarbete med personer som sitter på distans. Inte minst i dessa outsourcingtider borde man ta sig en tankeställare på vad man pysslar med när man inte ens klarar att sätta upp en vanlig hederlig videokonferens på intern möten med distribuerade team. Eller för all del, skit i kameran. Men dela i alla fall skärm så att de som sitter på annan ort har en rimlig chans att hänga med i vad talaren babblar om i de fall som man avänder power point (9 fall av 10?).
Å andra sidan är baktanken lite för uppenbar när den kommer från Cisco. Och dessutom så kan du som distansarbetare ställa krav till förbannelse på att få information på samma villkor som medarbetarna på jobbet utan att nå hela vägen fram. För det är det som sägs vid kaffeautomaten som är det viktiga. Det är de informella mötena som ger det det är lilla extra i kommunikationen. Så ställ krav på din chef att han/hon ska synas mer lokalt istället. Alternativt pallra dig till kontoret. Eller acceptera faktum att det, i alla fall inte med dagens teknik, går att uppnå lika villkor för distansarbetare som för den som är på plats.
"I return the favour"
onsdag 27 maj 2009
Living Elaine - Episode 159
Elaine gjorde Amsterdam under Kristi Flygare-helgen. (Och nej, jag lät mig inte inspireras av PMI Global Congress utan det var helt andra anledningar än det yrkesmässiga som förde mig dit.)
Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.
En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.
Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!
"The call me the wild rose"
Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.
En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.
Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!
"The call me the wild rose"
tisdag 26 maj 2009
Living Elaine - Episode 158
Elaine är däckad. Feber och ont i halsen. Ingen ork över att blogga. Eller ens gå upp ur sängen för den delen.
"If you wanna be my lover, you have got to give"
"If you wanna be my lover, you have got to give"
måndag 18 maj 2009
Living Elaine - Episode 157
Med risk för att ni kommer att tro att jag helt tappat stinget i yrkeslivet och numera helt ägnar mig åt husmoderliga sysslor kommer här ett fantastiskt recept på rabarberpaj.
Knäckig rabarberpaj
Skär 500 g rabarber i småbitar, lägg dem i en ungsform. Strö på lite socker.
Smält 150 g smör
häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av kastrullen
Blanda detta:
2 dl mjöl
2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
2 dl socker
Blanda detta med det i kastrullen, men kastrullen ska ej stå på plattan då.
Bred geggan över rabarberna, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig. Njut med vaniljvisp eller glass.
(Receptet lånat från Linda Skugge (av alla människor på jorden...))
"She always ready, when you want it she want it"
Knäckig rabarberpaj
Skär 500 g rabarber i småbitar, lägg dem i en ungsform. Strö på lite socker.
Smält 150 g smör
häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av kastrullen
Blanda detta:
2 dl mjöl
2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
2 dl socker
Blanda detta med det i kastrullen, men kastrullen ska ej stå på plattan då.
Bred geggan över rabarberna, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig. Njut med vaniljvisp eller glass.
(Receptet lånat från Linda Skugge (av alla människor på jorden...))
"She always ready, when you want it she want it"
söndag 17 maj 2009
Living Elaine - Episode 156
Elaine har för avsikt att köpa ett sommarhus och letar dagarna i ända på Hemnet utan att hitta något vettigt. Det vill säga något som inte kostar 10 miljoner och ändå uppfyller kraven. Och hon börjar inse att kraven kanske inte riktigt matchar budgeten, men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. Istället tänkte jag skriva om mäklare som måste vara det mest kreativa släktet som finns. Jag är imponerad över hur de lyckas få det minsta lilla skabbiga ruckel att se ut som värsta flådiga supervillan. Det handlar om kameravinklar, vidvinkellinser och utelämnad information. Som t ex att det går en landväg tvärsöver den fina tomten som sträcker sig hela vägen ner till vattnet. Eller att tomten är så liten att grannen i stort ett har sitt vardagsrum på altanen. Eller att det kanske till och med saknas toalett. Jag undrar i mitt stilla sinne om denna lurendrejeristrategi verkligen lönar sig. Jag menar, själv blir jag bara irriterad och besviken och får inte alls någon köplust när objektet jag åkt långväga för att titta på är något helt annat än vad som beskrivits för mig.
Att mäklare idag dessutom är trötta som feta katter gör inte saken bättre. När jag ringer och förklarar att jag inte är i regionen i veckorna utan önskar visning på helgerna blir jag bemött med en suck och sedan kommentaren att det är inte säkert det blir några helgvisningar. Alls. Och då får jag en väldans lust att åka förbi på helgen och knacka på dörren för att förklara för säljaren att hans företrädare inte "orkar" visa objektet på helgen. Om jag vore säljaren skulle jag då med omedelbar verkan be mäklaren att dra ditt pepparn växer.
Men trägen vinner och skam den som ger sig. Så jag letar vidare.
"There is a house in New Orleans"
Att mäklare idag dessutom är trötta som feta katter gör inte saken bättre. När jag ringer och förklarar att jag inte är i regionen i veckorna utan önskar visning på helgerna blir jag bemött med en suck och sedan kommentaren att det är inte säkert det blir några helgvisningar. Alls. Och då får jag en väldans lust att åka förbi på helgen och knacka på dörren för att förklara för säljaren att hans företrädare inte "orkar" visa objektet på helgen. Om jag vore säljaren skulle jag då med omedelbar verkan be mäklaren att dra ditt pepparn växer.
Men trägen vinner och skam den som ger sig. Så jag letar vidare.
"There is a house in New Orleans"
fredag 15 maj 2009
Living Elaine - Episode 155
Igår invigde jag den nyinförskaffade spikmattan. Det kändes onekligen lite märkligt att med bar överkropp lägga sig på 4500 plastspikar. Men vill man vara fin får man lida pin har jag hört så det var bara att bita ihop. Det första minuterna var smärtsamt plågsamma och jag undrade om jag verkligen skulle stå ut i hela 10 minuter. Jag blev vimmelkantig och yr i huvudet. Ungefär sådär som hela rummet kan snurra när man råkat dricka lite för mycket alkohol och lägger sig ner för att vila. Efter en liten stund övergick smärtan till någon slags märklig värmande känsla istället och jag fick åter hoppet om att det här skulle gå att uthärda. Ytterligare några minuter ringde klockan och det var dags att resa på sig igen. Resultatet blev en knallröd och varm rygg. Mer effekter än så kunde jag inte identifiera efter premiärturen. Men lite regelbunden användning sägs kunna uträtta mirakel på spända och stressade ryggar och nackar.
"On and on the beat goes"
torsdag 14 maj 2009
Living Elaine - Episode 154
Jag har bestämt mig för att väcka bloggen till liv igen. Och här är jag nu.
För tillfället lever Elaine i exil. Hon har hamnat av många olika skäl i stora huvudstaden sedan ett par veckor tillbaka. Och jag måste erkänna att jag gillar det. Stockholm är en fantastiskt vacker stad i solsken och det är en helt annan attityd och stämning här. Det blir veckopendling året ut som det ser ut just nu och det passar mig under rådande omständigheter alldeles utmärkt. SLK:n får dock stanna kvar i södern. Den gör sig bättre där för helgutflykter på Österlen och annat trevligt man kan göra i Skåne soliga sommar- och vårdagar. Mer bloggande ska det alltså bli. Minsann.
"Into the great wide open"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)