Resten av Sverige kollar på när Zlatan gör mål mot Grekland. Själv sitter jag i soffan och reflekterar över kvällens seminarium arrangerat av PMI Sweden Chapter där ämnet var Scrum och traditionell projektledning. Tyvärr var kvällen något av en besvikelse eftersom jag hade hoppats på en mer djupgående diskussioner kring Scrum sett ur ett PMI-perspektiv. Björn Granvik från Jayway är visserligen underhållande att lyssna på, men innehållet i hans presentation var alltför grundläggande och levde inte upp till de förväntningar som jag fått av inbjudan. Diskussionen efteråt kunde också ha varit något skarpare. Eller framför allt skulle det lagts mer tid på diskussion och mindre på genomgången av Scrum eftersom jag hade föreställningen att grundläggande Scrum-kunskaper var en förutsättning för deltagande.
Nåväl, återigen konstaterar jag Scrum är inget nytt under solen och jag har fortfarande svårt för den halleluja-kommersialism kring Scrum som i det närmaste tycks jämföra Scrum med att Jesus skulle återuppstå och frälsa jordens befolkning. Riktigt så fantastiskt är det inte. Även om många gärna skulle vilja. Dessutom blir förvånad när jag inser hur många projektledare som anser att det är nytänkande att Scrum låter teamet ta ansvar för sina leverabler samt betonar vikten av att teamet är vad man kallar "committed". För mig handlar det enbart om gott ledarskap, men jag inser att det höjs flera ögonbryn när jag deklarerar att min målsättning som projektledare är att smörja mitt projektteam till den grad att jag är mer eller mindre redundant och kan ta semester. I min värld är en projektledare mer av en coach och fascilitator än en slavdrivare som pekar med hela handen, har överdrivet kontrollbehov och tar beslut över huvudet på folk. Och eftersom Scrum uppenbarligen lyckas omvända en och annan projektledare från det sistnämnda till det förstnämnda är jag beredd att ställa mig bakom. Ändå.
"Don't push me cause I am close to the edge"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar