Läste idag på Computer Sweden om distansarbetare i underläge. Inlägget är skrivet av en Magnus Andersson som tydligen är marknadschef på Cisco. Och det är väl ganska uppenbart varför han skriver det han gör: "Du som är distansarbetare bör ställa krav på din arbetsgivare för att få tillgång till samma information på samma villkor som dina medarbetare på jobbet.".
Nu håller jag till viss del med. För många stora svenska bolag är urusla på att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att förbättra kommunikation och samarbete med personer som sitter på distans. Inte minst i dessa outsourcingtider borde man ta sig en tankeställare på vad man pysslar med när man inte ens klarar att sätta upp en vanlig hederlig videokonferens på intern möten med distribuerade team. Eller för all del, skit i kameran. Men dela i alla fall skärm så att de som sitter på annan ort har en rimlig chans att hänga med i vad talaren babblar om i de fall som man avänder power point (9 fall av 10?).
Å andra sidan är baktanken lite för uppenbar när den kommer från Cisco. Och dessutom så kan du som distansarbetare ställa krav till förbannelse på att få information på samma villkor som medarbetarna på jobbet utan att nå hela vägen fram. För det är det som sägs vid kaffeautomaten som är det viktiga. Det är de informella mötena som ger det det är lilla extra i kommunikationen. Så ställ krav på din chef att han/hon ska synas mer lokalt istället. Alternativt pallra dig till kontoret. Eller acceptera faktum att det, i alla fall inte med dagens teknik, går att uppnå lika villkor för distansarbetare som för den som är på plats.
"I return the favour"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar