Elaine har för avsikt att köpa ett sommarhus och letar dagarna i ända på Hemnet utan att hitta något vettigt. Det vill säga något som inte kostar 10 miljoner och ändå uppfyller kraven. Och hon börjar inse att kraven kanske inte riktigt matchar budgeten, men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. Istället tänkte jag skriva om mäklare som måste vara det mest kreativa släktet som finns. Jag är imponerad över hur de lyckas få det minsta lilla skabbiga ruckel att se ut som värsta flådiga supervillan. Det handlar om kameravinklar, vidvinkellinser och utelämnad information. Som t ex att det går en landväg tvärsöver den fina tomten som sträcker sig hela vägen ner till vattnet. Eller att tomten är så liten att grannen i stort ett har sitt vardagsrum på altanen. Eller att det kanske till och med saknas toalett. Jag undrar i mitt stilla sinne om denna lurendrejeristrategi verkligen lönar sig. Jag menar, själv blir jag bara irriterad och besviken och får inte alls någon köplust när objektet jag åkt långväga för att titta på är något helt annat än vad som beskrivits för mig.
Att mäklare idag dessutom är trötta som feta katter gör inte saken bättre. När jag ringer och förklarar att jag inte är i regionen i veckorna utan önskar visning på helgerna blir jag bemött med en suck och sedan kommentaren att det är inte säkert det blir några helgvisningar. Alls. Och då får jag en väldans lust att åka förbi på helgen och knacka på dörren för att förklara för säljaren att hans företrädare inte "orkar" visa objektet på helgen. Om jag vore säljaren skulle jag då med omedelbar verkan be mäklaren att dra ditt pepparn växer.
Men trägen vinner och skam den som ger sig. Så jag letar vidare.
"There is a house in New Orleans"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar