onsdag 27 maj 2009

Living Elaine - Episode 159

Elaine gjorde Amsterdam under Kristi Flygare-helgen. (Och nej, jag lät mig inte inspireras av PMI Global Congress utan det var helt andra anledningar än det yrkesmässiga som förde mig dit.)

Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.

En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.

Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!

"The call me the wild rose"

Inga kommentarer: