Ikväll har jag tränat på att vara mer polerad. Politiskt korrekt tror jag en del skulle kalla det. Jag tränade på att väga orden på guldskål, men ändå få sagt vad jag ville. Jag tror jag lyckades ganska bra. Framför allt eftersom jag inte gick i taket när min chef för tiotusende gången på raken försökte släta över sina egna misstag på min bekostnad framför andra betydelsefulla chefer. Charmigt? Nej, inte direkt. (Det roliga i kråksången är att nu tror ni alla att min chef är en stor, fet man med skägg och i själva verket är det en kvinna.) Men jag log mitt vackraste leende och tackade för hennes beröm. Vuxet. Moget. Polerat. Och politiskt korrekt. Det finns hopp.
"Kiss the boots of shiny, shiny leather"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är stolt över dig! Men samtidigt lite besviken.... Hon borde ha fått sina fiskar varma. Eller hur man säger. Kram!
Skicka en kommentar