Fotboll, fotboll, fotboll. Överallt fotboll. Och jag som inte är det minsta intresserad. Suck. Igår var det i alla fall dags för Dolly Parton att besöka staden. Det var väl ungefär ett halvår sedan jag bokade biljetterna så den här dagen har varit väldigt avlägsen väldigt länge. Nu var den alltså här. Konserten flyttades 30 minuter för att inte krocka med matchen Sverige-Spanien vilket förmodligen var ett ganska smart drag av fru Parton. Men när den lilla blonda sångfågeln till slut klev upp på scen var det till den stora publikens besvikelse uppenbart att ljudteknikern inte gjort sin hemläxa. Det ekade förfärligt och ljudet var så uselt att vi inte ens kunde sitta kvar på våra platser utan var tvungna att bege oss till andra sidan av arenan precis som ytterligare ett hundratal besökare som upptäckt samma lösning på problematiken. Till på köpet skyllde arrangörerna på nyckfull vind och hade inte lyckats rigga TV-skärmarna som skulle ge oss i publiken längst bak en rimlig chans att hålla koll på Dolly på scenen. Visserligen är hon en väldigt charmerande dam så hennes utstråling räckte till ändå, men det det kan tyckas att det hade varit något roligare att höra vad hon sa och vad hon sjöng när man betalat 500 spänn för en biljett. Efter pausen verkade dock vindarna avtagit och TV-skärmarna åkte fram så att jag lyckades få en närbild av denna mycket framtunga dam. I samma veva drog hon igång några av sina främsta hits och när hon körde Little Sparrow a cappella måste jag erkänna att jag fick gåshud. Avslutningen med 9 to 5 och I will always love you lyckades något sånär vända en annars ganska slätstruken konsert till en helt ok föreställning trots vingligt ljud och begränsat synfält.
"Here he comes again"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar