Living Elaine - Episode 112

Jag är inte särskilt nojig över hur jag ser ut och vad jag har på mig. Jag springer obekymrat ner till närlivsbutiken en söndagsmorgon för att köpa mjölk iklädd mysbyxor, med lite kvarlämnad mascara kring ögonen och håret som ett enda yrväder. Jag kan gå till jobbet osminkad även jag blir förvånad varje gång när jag ser mig själv i spegeln. Jag kan också hänga på krogen utan att vara uppklädd till max. Alltihop kan tyckas vara fullt normalt och ingen big deal, men med tanke på hur många kvinnor i min omgivning beter sig verkar det snarare vara undantaget som bekräftar regeln.

Hursomhelst, så vet ju alla att även solen har sina fläckar och igår drabbades jag av svår vardagsångest på grund av just mitt utseende. Jag jobbade hemifrån, vilket innebär att jag aldrig riktigt kommit ur pyjamasen om vi säger så. (Inte för att jag använder pyjamas, men ni förstår vad jag menar.) Framåt eftermiddagskvisten drog vi till det lokala byggvaruhuset för att titta på lite renoveringsattiraljer och det var där ångesten slog till. För precis när vi skulle lämna stället hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och står öga mot öga med mitt ex och hans nya tjej. Visserligen är det ett par år sen vi separerade och allt är glömt och förlåtet, men det var första gången jag träffade hans nya och givetvis föreligger det alltid en tävling oss honkattor emellan. Så där stod jag då i min pyjamasmunderingen och ångrade bittert att jag inte hade bemödat mig att dra på mig en mer anständig klädsel, lite smink också kanske till och med fixat frisyren lite mer avancerat än en trist tofs. Jag kunde riktigt höra hur min moståndare tänkte "är det HON som är hans ex....shit vad slasig" när hon granskade mig från topp till tå och att jag stod där som förlorare var ett faktum. Inte för att hon var något upp-piffat modeorakel direkt, men hon hade i alla fall lite skön avslappnad sportig stil och såg lite fräsch ut till skillnad från mig själv. Svår vardagsångest alltså.

Jag hade sett framför mig att vi skulle mötas på något chict ställe i stan där jag var uppstissad till tänderna med ett glas champagne i handen tillsammans med min nye, stilige karl. Alternativt på en parkering där jag glider in med min obsidiansvarta SLK 55 AMG. Nercabbat såklart. Då hade vi lätt vunnit tävlingen. Nu blev det inte så, utan jag får leva med ett tungt nederlag på det lokala byggvaruhuset och ställer mig frågan huruvida man får en andra chans att göra ett första intryck?

"Hello, you fool - I love you"