Living Elaine - Episode 117

Läste en artikel på Computer Sweden om att välja rätt sida på jobbet för att lyckas bättre i sin karriär. Och det är så rätt - men inte lätt. Jag som började på nytt jobb för dryga halvåret sen har precis börjat få ett hyfsat grepp på de informella grupperingar som finns på min arbetsplats och identifierat vilka som är "dödgrävarna" kontra de som ger positiv energi.

Alldeles i början av min anställning var det en av mina manliga kolleger som på eget bevåg förbarmade sig över mig och ville dela med sig av sina erfarenheter av företaget och ge mig tips och råd om hur jag skulle agera för att bli framgångsrik i organisationen. Vid det tillfället var jag tacksam för hans omsorg och det var kanske lite naivt av mig att tro att det handlade om ren vänlighet. Ett par veckor senare insåg jag att det enda han varit ute efter var att locka över mig till sitt läger på grund av en tuppfäktning som pågått ett tag mellan honom och en annan manlig kollega. Dessutom upptäckte jag att efter varje gång jag hade haft en diskussion eller ett samtal med honom kände jag mig helt matt och urlakad efteråt. Slutsatsen jag drog var att han var en av de så kallade dödgrävarna som spred negativ energi omkring sig och gjorde allt han kunde för att dra ner sina kolleger i sitt eget svarta hål och jag bestämde mig snart för att undvika honom så mycket jag bara kunde utan att för den sakens skulle vara otrevlig eller snoppa av honom.

Istället har ju hittat 2-3 kolleger som jag trivs med av olika anledningar. En av dem är helt på samma plan som jag gällande projektledning och det känns oerhört skönt att ha henne som bollplank i vardagen och någon att kräka av sig tillsammans med när det blir för mycket. De andra två är mer personer som jag kanske inte har så mycket utbyte av rent kompetensmässigt i mitt arbete, men som är otroligt positiva människor med liknande värderingar som jag. Tillsammans håller vi humöret uppe även när det känns tungt och det är otroligt viktigt att ha den typen av kolleger också. Däremot har jag inte riktigt hittat den eller de personer som jag kan använda som katalysatorer för min karriär. På tidigare företag har jag haft turen och hamnat med den typen av personer direkt utan att ens behöva leta mig fram till dem i organisationen. Så enkelt är det som sagt inte på mitt nya jobb, men jag räknar kallt med att det kommer att lösa sig inom en inte allt för lång framtid. Och tills vidare ska jag lägga tid på de kolleger jag allierat mig hittills och undvika dödgrävaren så gott det går.

"My hips don't lie"

Living Elaine - Episode 116

Igår var jag alltså och såg Sex and the city - the Movie. Vi laddade upp med underbart goda Cosmos som jag hade blandat väldigt noggrant och hällt upp i snygga Martinglas. Sushin var sådär och nästa gång ska jag inte ens överväga att köpa på det lite billigare stället runt hörnet utan fortsätta att vara min ordinarie leverantör trogen. Ett par glas vin senare var vi redo att bege oss till biosalongen och väl där möttes vi av en väldigt homogen besökarskara. Skulle tro att det var totalt 5 grabbar i församligen och samtliga såg måttligt roade ut. De var förmodligen tvingade av diktatoriska flickvänner - alternativt ute på en av de där första dejterna där man snällt får haka på vad som bjuds.

Filmen var absolut långt över förväntan. Då hör det i och för sig till att jag hade ungefär noll förväntningar. Det var ungefär som ett enda långt och utdraget avsnitt. Lite som att få se en hel säsong till fast vid ett och samma tillfälle. Och som vanligt är det en härlig blandning av sex, kärlek, mode och humor. Och ganska förutsägbar handling - precis som det ska vara. Dessutom bjuder filmen på en hel del ögongodis och bara det kan det ju vara värt att pröjsa biljettpriset för.

Så dra ihop ett tjejgäng och gå och se den - omgående. Ni kommer inte att ångra er. Men lämna grabbarna hemma. Såvida de inte självmant har utvecklat ett sug efter att kolla på en renodlad tjejfilm. Har hört att det finns sådana killar också även om jag aldrig träffat någon (så vitt jag vet).

"She's a maneater"

Living Elaine - Episode 115

Ikväll är det Sex and the City-kväll. Inleds med Cosmopolitan och några tjejer på besök. Sedan är det dags att äta sushi och dricka några glas vitt vin innan vi ska bege oss till biografen och kolla på årets film. Förväntningarna på filmen är väl inte sådär jättehöga, men konceptet är kul och jag lovar att vara snyggast på hela biosalongen. Trist bara att jag inte äger några Manol Blahnik. Ännu.

"Shake it, shake it"

Living Elaine - Episode 114

Senaste svaret från KB i striden om Dolly Parton-biljetterna:

"Med anledning av ert klagomål av konserten med Dolly Parton som KB och Live Nation arrangerade på Malmö Stadion.

Som vi tidigare framfört så tycker vi på KB att det är väldigt tråkigt att konserten inte blev den positiva upplevelse Du hade förväntat Dig och önskar att vi hade kunnat ändra på historien.

Det kan man ju tyvärr inte och vi hoppas därför att Du, när besvikelsen lagt sig, inser att KB vare sig kan eller är skyldiga att betala tillbaka pengar för Dina biljetter.

Det var ett utomhusarrangemang och vid dessa är förutsättningarna olika beroende på faktorer vi inte styr över. Även vinden påverkade arrangemanget. Det hade även kunnat regna - också det hade försämrat förutsättningarna för konserten.

Det fanns tillräckligt med publikvärdar på Stadion men det är svårt att få folk som rest sig upp att sätta sig.

Det blev Du nog själv varse när Du bad dem sätta sig ned. Trist att folk inte tar större hänsyn men det är svårt för oss att ändra på det.

Vi är verkligen ledsna för att ett av våra arrangemang gjort Dig besviken.

Med vänlig hälsning,

Kulturbolaget & Live Nation"

Jisses. Att dra paralleller med vädrets makter och regn var verkligen droppen! Allmänna reklamationsnämnden here I come. Och ja, jag känner mig verkligen som en gnällkärring. Men är det krig så är det.

"Here he comes again"

Living Elaine - Episode 113

Som den sanna power point-fascist jag är måste jag rekommendera denna länk. Framför allt fastnar jag för "Använd bilder för att symbolisera och understryka ditt budskap. Vi tolkar och förstår en bild mycket snabbare än text". Yes, yes, yes! Träna upp din kreativa ådra vad gäller powerpoints och du kommer garanterat att vinna din chef/dina chefers hjärtan!

"Jag ska måla hela världen lilla mammma"

Living Elaine - Episode 112

Jag är inte särskilt nojig över hur jag ser ut och vad jag har på mig. Jag springer obekymrat ner till närlivsbutiken en söndagsmorgon för att köpa mjölk iklädd mysbyxor, med lite kvarlämnad mascara kring ögonen och håret som ett enda yrväder. Jag kan gå till jobbet osminkad även jag blir förvånad varje gång när jag ser mig själv i spegeln. Jag kan också hänga på krogen utan att vara uppklädd till max. Alltihop kan tyckas vara fullt normalt och ingen big deal, men med tanke på hur många kvinnor i min omgivning beter sig verkar det snarare vara undantaget som bekräftar regeln.

Hursomhelst, så vet ju alla att även solen har sina fläckar och igår drabbades jag av svår vardagsångest på grund av just mitt utseende. Jag jobbade hemifrån, vilket innebär att jag aldrig riktigt kommit ur pyjamasen om vi säger så. (Inte för att jag använder pyjamas, men ni förstår vad jag menar.) Framåt eftermiddagskvisten drog vi till det lokala byggvaruhuset för att titta på lite renoveringsattiraljer och det var där ångesten slog till. För precis när vi skulle lämna stället hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och står öga mot öga med mitt ex och hans nya tjej. Visserligen är det ett par år sen vi separerade och allt är glömt och förlåtet, men det var första gången jag träffade hans nya och givetvis föreligger det alltid en tävling oss honkattor emellan. Så där stod jag då i min pyjamasmunderingen och ångrade bittert att jag inte hade bemödat mig att dra på mig en mer anständig klädsel, lite smink också kanske till och med fixat frisyren lite mer avancerat än en trist tofs. Jag kunde riktigt höra hur min moståndare tänkte "är det HON som är hans ex....shit vad slasig" när hon granskade mig från topp till tå och att jag stod där som förlorare var ett faktum. Inte för att hon var något upp-piffat modeorakel direkt, men hon hade i alla fall lite skön avslappnad sportig stil och såg lite fräsch ut till skillnad från mig själv. Svår vardagsångest alltså.

Jag hade sett framför mig att vi skulle mötas på något chict ställe i stan där jag var uppstissad till tänderna med ett glas champagne i handen tillsammans med min nye, stilige karl. Alternativt på en parkering där jag glider in med min obsidiansvarta SLK 55 AMG. Nercabbat såklart. Då hade vi lätt vunnit tävlingen. Nu blev det inte så, utan jag får leva med ett tungt nederlag på det lokala byggvaruhuset och ställer mig frågan huruvida man får en andra chans att göra ett första intryck?

"Hello, you fool - I love you"

Living Elaine - Episode 111

Jag brukar inte vara en person som klagar. Jag orkar helt enkelt inte med att lägga energi på sånt. Men efter att ha pröjsat 550:- för en uselt arrangerad konsert med Dolly Parton och arrangören vägrar ta ansvar är jag beredd att kontakta Allmänna reklamtionsnämnden utan att blinka. KB och Live Nation som ordnade konserten på Malmö stadion skyller helt sonika på Dolly och hennes ljudtekniker och hänvisar besvikna besökare till Dollys hemsida. Lågt, tycker jag och menar att det är jämförbart med att H&M skulle hänvisa till sina fabrikschefer om sömmarna på något av deras plagg håller bristande kvalitet. Det faktum att KB och Live Nation arrangerat konserter tidigare på samma arena med halvkasst resultat borde ha fått dem att inse redan då att arenan inte är lämplig för större artister som kräver en scenplacering som strider mot de fysiska lagarna kring akustik. Knappast något Dolly Partons ljudtekniker kan eller ska hållas till svars för.

Morr.

"Try to make it, little by little"

Living Elaine - Episode 110

Det här är ingen träningsblogg. Men idag slogs jag återigen av det faktum att allting handlar om motivation. Med rätt mental inställning kan man fixa det mesta. Jag var överhuvudtaget inte sugen på att ge mig ut i löparspåret idag. Inte det minsta. Jag kände mig tung och trött i kroppen och hade nog faktiskt en släng av huvudvärk också. Dock har jag bestämt mig för att måndagar är det jogging som gäller och det är en rutin som jag övat in under drygt två månader nu. Inte läge att bryta en godartad trend redan med andra ord. Så jag peppade mig själv genom att försöka tänka på allt det positiva som en löprunda bär med sig istället för att, som jag brukar, lägga all energi på att hitta dåliga ursäkter för att slippa. När skorna väl var snörade och iPoden i öronen gick det av bara farten och 5 kilometer senare var jag i mål som en ny människa. Dels känns det såklart bra i kroppen av motionen, men framför allt känns det bra för att jag lyckades övertyga mig själv att inte ge upp. Jag blir lite, lite starkare på den mentala skalan för varje gång jag fixar en joggingtur - oavsett om den är kort eller lång. För mig som aldrig tidigare varit en löparfantast (eller träningsfreak i någon form utöver ridningen) är detta stort. Och 5 kilometer har länge varit för mig en magisk och oändligt lång sträcka att jogga. Nu har jag klarat det flera gånger i sträck - främst på grund av en stark vilja och god motivation (som jag fortfarande inte riktigt fattat hur jag lyckats projicera på jogging). Undrar om jag någonsin kommer att palla milen?

"Runaway train never coming back"

Living Elaine - Episode 109

Nåväl. Helgen har varit bra. Och som vanligt är man mer trött efter att varit långledig än innan. Det har fiskats och ätits jordgubbar. Druckits snaps och lekt små grodorna. Alltihop i goda vänners lag.

Dessutom har jag hunnit med att provköra den där SLK:n och konstaterar kallt att SLK 55 AMG spöar skiten ur de flesta bilar jag provat hittills. Min TT känns plötsligt ganska trött och den där BMW 335i Caben som jag testade förra helgen kan gå och lägga sig direkt. Dessvärre hade inte bilen all utrustning (parkeringssensorer t ex - vägrar köpa en bil utan det) så det blev ingen bil som fick följa med hem. Även om jag var och är minst sagt sugen!

"You got me begging you for mercy"

Living Elaine - Episode 108

Jag saknar inspiration så nu tar jag midsommarledigt. Hoppas komma tillbaka på måndag med ny energi.

"Where are you tonight?"

Living Elaine - Episode 107

Fotboll, fotboll, fotboll. Överallt fotboll. Och jag som inte är det minsta intresserad. Suck. Igår var det i alla fall dags för Dolly Parton att besöka staden. Det var väl ungefär ett halvår sedan jag bokade biljetterna så den här dagen har varit väldigt avlägsen väldigt länge. Nu var den alltså här. Konserten flyttades 30 minuter för att inte krocka med matchen Sverige-Spanien vilket förmodligen var ett ganska smart drag av fru Parton. Men när den lilla blonda sångfågeln till slut klev upp på scen var det till den stora publikens besvikelse uppenbart att ljudteknikern inte gjort sin hemläxa. Det ekade förfärligt och ljudet var så uselt att vi inte ens kunde sitta kvar på våra platser utan var tvungna att bege oss till andra sidan av arenan precis som ytterligare ett hundratal besökare som upptäckt samma lösning på problematiken. Till på köpet skyllde arrangörerna på nyckfull vind och hade inte lyckats rigga TV-skärmarna som skulle ge oss i publiken längst bak en rimlig chans att hålla koll på Dolly på scenen. Visserligen är hon en väldigt charmerande dam så hennes utstråling räckte till ändå, men det det kan tyckas att det hade varit något roligare att höra vad hon sa och vad hon sjöng när man betalat 500 spänn för en biljett. Efter pausen verkade dock vindarna avtagit och TV-skärmarna åkte fram så att jag lyckades få en närbild av denna mycket framtunga dam. I samma veva drog hon igång några av sina främsta hits och när hon körde Little Sparrow a cappella måste jag erkänna att jag fick gåshud. Avslutningen med 9 to 5 och I will always love you lyckades något sånär vända en annars ganska slätstruken konsert till en helt ok föreställning trots vingligt ljud och begränsat synfält.

"Here he comes again"

Living Elaine - Episode 106

För en gångs skull har jag hängt med i årstiderna och insett att det är sommar innan den är över. Förut har jag varit så överlastad med arbete att jag inte förrän någon gång i slutet på augusti sådär insett att det är sommar och dags att lägga dunjackan. Jag tror till och med att denna fantastiska start på juni har gett mig lite solbränna till på köpet. Och även om det regnar idag hoppas jag på en skön sommar i ledighetens tecken för en gångs skull.

Imorgon är det dags för Dolly Parton. Fotbollen bryr jag mig mindre om. Det är i stort sett bara Zlatan som står för underhållningen ur mitt perspektiv. Roligare att spendera tiden med yttepytteliten, storbystad, blondin med skyhöga klackar och en underbar röst.

Kanske, kanske, kanske blir det även beslut kring en ny bil. Någon form av cabriolet ska det bli. Och då en plåtvariant. Med många hästar under huven. BMW 335i eller kanske M-B 55 AMG? Svåra val i detta i-landsliv.

"You can stay under my umbrella"

Living Elaine - Episode 105

Det här med mobilt bredband är klart överreklamerat. Sitter på tåget och det är så skakigt att jag snart kastar ut min dongel från 3.

Morr.

Kalmar. Here I Come.

"Things that makes me go mmmm"

Living Elaine - Episode 104

Resten av Sverige kollar på när Zlatan gör mål mot Grekland. Själv sitter jag i soffan och reflekterar över kvällens seminarium arrangerat av PMI Sweden Chapter där ämnet var Scrum och traditionell projektledning. Tyvärr var kvällen något av en besvikelse eftersom jag hade hoppats på en mer djupgående diskussioner kring Scrum sett ur ett PMI-perspektiv. Björn Granvik från Jayway är visserligen underhållande att lyssna på, men innehållet i hans presentation var alltför grundläggande och levde inte upp till de förväntningar som jag fått av inbjudan. Diskussionen efteråt kunde också ha varit något skarpare. Eller framför allt skulle det lagts mer tid på diskussion och mindre på genomgången av Scrum eftersom jag hade föreställningen att grundläggande Scrum-kunskaper var en förutsättning för deltagande.

Nåväl, återigen konstaterar jag Scrum är inget nytt under solen och jag har fortfarande svårt för den halleluja-kommersialism kring Scrum som i det närmaste tycks jämföra Scrum med att Jesus skulle återuppstå och frälsa jordens befolkning. Riktigt så fantastiskt är det inte. Även om många gärna skulle vilja. Dessutom blir förvånad när jag inser hur många projektledare som anser att det är nytänkande att Scrum låter teamet ta ansvar för sina leverabler samt betonar vikten av att teamet är vad man kallar "committed". För mig handlar det enbart om gott ledarskap, men jag inser att det höjs flera ögonbryn när jag deklarerar att min målsättning som projektledare är att smörja mitt projektteam till den grad att jag är mer eller mindre redundant och kan ta semester. I min värld är en projektledare mer av en coach och fascilitator än en slavdrivare som pekar med hela handen, har överdrivet kontrollbehov och tar beslut över huvudet på folk. Och eftersom Scrum uppenbarligen lyckas omvända en och annan projektledare från det sistnämnda till det förstnämnda är jag beredd att ställa mig bakom. Ändå.

"Don't push me cause I am close to the edge"

Living Elaine - Episode 103

Mer än jag som har hakat upp sig på att många företag utger sig för att använda Scrum men som tyvärr inte riktigt har fattat galoppen. Läs hela artikeln här.

Gillar framför allt slutklämmen: "Using only certain Scrum techniques and adopting only some of the Scrum characteristics may not preclude you from claiming you are agile. However, I would use this analogy to show why you cannot profess to be using true Scrum: Can you say you've made a batch of chocolate chip cookies if you leave out the chocolate chips?"

"Join me dancing naked in the rain"

Living Elaine - Episode 102

Jag gräver vidare i den agila världen och gjorde ett försök att ta mig igenom boken Agile project management with Scrum av Ken Scwaber idag. Jag är fortfarande inte frälst och en del av de exempel som Ken beskriver i boken för att påvisa hur Scrum har räddat projekt och företag på ruinens brant är för mig väldigt banala. I 9 fall av 10 handlar det enbart om gott ledarskap och sunt förnuft.

Men jag inser att det finns fördelar med skapa vederhäftiga begrepp även för det mest självklara och att det för många kan kännas tryggt och mindre utlämnande att som ledare ha ett regelverk att luta sig mot. Jag inser också att det inte är självklart för alla att låta projektteamen vara delaktiga i arbetet och ta beslut över sådant som ligger dem nära. Så om Scrum kan bidra till ett bättre ledarskap och effektivare projekt genom att sätta ord på det självklara så ska jag inte sätta käppar i hjulen.

Vad jag hittills inte förstår är hur i hela friden man ska applicera Scrum på stora, komplexa projekt där man sitter i ett kund-leverantörs förhållande under ett fastpris och inte alls har det goda samarbetet som Ken beskriver i boken. Men han kanske kommer till det kaptitlet längre fram eller i en annan bok. Eller också så kanske det är dags för alla ortodoxa Scrum-anhängare att inse att denna världsomvälvande metod för systemutveckling kanske inte lämpar sig i alla sammanhang? I alla fall inte så som den här direkt ur hyllan. Vad säger ni?

"It's a shame"

Living Elaine - Episode 101

Och plötsligt kändes min löneökning under 2007 ganska blygsam.

"Money, money, money must be funny. In a rich man's world"

Living Elaine - Episode 100

Såhär är det. Jag har en fling med Garam masala. Jag fräser kyckling, vitlök och paprika i en stekpanna tillsammans med frusen hackad spenat. Häller i någon deciliter vatten och tillsätter min nya förälskelse - Garam Masala. Serverar med basmatiris och ett Naan-bröd om jag har tur och har det hemma. Grymt gott. Och lämpar sig dessutom perfekt för matlåda till lunchen på jobbet.

Och när jag ändå är i matlagningstagen kan jag även rekommendera att göra plättar på keso som jag lärt mig av en tjej på den här bloggen. (Hon gör dessutom sjukt fina tårtor som ni kan spana in på den här sidan.) Det är ungefär 10 000 gånger godare än det låter. Ta två ägg, en liten burk keso och 3msk dinkelmjöl. Mixa ihop och klicka ut i stekpanna som plättar. Det blir liksom som amerikanska fluffiga plättar fast långt mycket nyttigare förstås. Om man vill kan man smaksätta med typ äpplebitar och kanel och servera med lönnsirap. Eller så kör man det matigare varianten och blandar ner lite getost i smeten och serverar med lite stekt bacon till. Eller så hittar man på något helt eget.

Inte direkt projektledningsrelaterat, men nog så viktigt!

"I'm and indian in New York"

Living Elaine - Episode 99

Bättre väder än vi haft denna helg går inte att önska sig. Underbart! Solens strålar tog mer än jag är van vid så just nu är det en ganska rosa Elaine som sitter framför datorn. Inte bra - jag vet. Men nåväl, helgen har varit utmärkt. Jag har kört Ferarri, eller åtminstone så är det den liknelsen jag gör för att icke-hästfolk ska förstå vad det innebär att rida en riktig stjärna till häst. Jag som ridit sen barnsben har ridit många hästar i mina dagar och den är här något helt utöver det vanliga. Att få möjligheten att rida en sådan miljonhäst är få för unnat och jag är lika lycklig varje gång jag kliver upp i sadeln på honom. Nu verkar det dessutom som att hans ordinarie ägarinna fått andra prioriteringar en tid framöver så det ser ljust ut vad gäller utsikterna för mig att få rida honom ännu oftare de kommande månaderna. Jackpot för mig med andra ord. Ska dock försöka bibehålla mitt fokus på löpningen också nu när jag äntligen fått upp lite rutin kring det för första gången i mitt liv. Så imorgon får det minsann bli löpar-måndag oavsett om jag vill eller inte. Och måndag ja. Det betyder att det är dags att pallra sig till kontoret igen. Även det oavsett om jag vill eller inte.

"If you ever get close to a human, or human behavior"