Living Elaine - Episode 117

Läste en artikel på Computer Sweden om att välja rätt sida på jobbet för att lyckas bättre i sin karriär. Och det är så rätt - men inte lätt. Jag som började på nytt jobb för dryga halvåret sen har precis börjat få ett hyfsat grepp på de informella grupperingar som finns på min arbetsplats och identifierat vilka som är "dödgrävarna" kontra de som ger positiv energi.

Alldeles i början av min anställning var det en av mina manliga kolleger som på eget bevåg förbarmade sig över mig och ville dela med sig av sina erfarenheter av företaget och ge mig tips och råd om hur jag skulle agera för att bli framgångsrik i organisationen. Vid det tillfället var jag tacksam för hans omsorg och det var kanske lite naivt av mig att tro att det handlade om ren vänlighet. Ett par veckor senare insåg jag att det enda han varit ute efter var att locka över mig till sitt läger på grund av en tuppfäktning som pågått ett tag mellan honom och en annan manlig kollega. Dessutom upptäckte jag att efter varje gång jag hade haft en diskussion eller ett samtal med honom kände jag mig helt matt och urlakad efteråt. Slutsatsen jag drog var att han var en av de så kallade dödgrävarna som spred negativ energi omkring sig och gjorde allt han kunde för att dra ner sina kolleger i sitt eget svarta hål och jag bestämde mig snart för att undvika honom så mycket jag bara kunde utan att för den sakens skulle vara otrevlig eller snoppa av honom.

Istället har ju hittat 2-3 kolleger som jag trivs med av olika anledningar. En av dem är helt på samma plan som jag gällande projektledning och det känns oerhört skönt att ha henne som bollplank i vardagen och någon att kräka av sig tillsammans med när det blir för mycket. De andra två är mer personer som jag kanske inte har så mycket utbyte av rent kompetensmässigt i mitt arbete, men som är otroligt positiva människor med liknande värderingar som jag. Tillsammans håller vi humöret uppe även när det känns tungt och det är otroligt viktigt att ha den typen av kolleger också. Däremot har jag inte riktigt hittat den eller de personer som jag kan använda som katalysatorer för min karriär. På tidigare företag har jag haft turen och hamnat med den typen av personer direkt utan att ens behöva leta mig fram till dem i organisationen. Så enkelt är det som sagt inte på mitt nya jobb, men jag räknar kallt med att det kommer att lösa sig inom en inte allt för lång framtid. Och tills vidare ska jag lägga tid på de kolleger jag allierat mig hittills och undvika dödgrävaren så gott det går.

"My hips don't lie"

Living Elaine - Episode 116

Igår var jag alltså och såg Sex and the city - the Movie. Vi laddade upp med underbart goda Cosmos som jag hade blandat väldigt noggrant och hällt upp i snygga Martinglas. Sushin var sådär och nästa gång ska jag inte ens överväga att köpa på det lite billigare stället runt hörnet utan fortsätta att vara min ordinarie leverantör trogen. Ett par glas vin senare var vi redo att bege oss till biosalongen och väl där möttes vi av en väldigt homogen besökarskara. Skulle tro att det var totalt 5 grabbar i församligen och samtliga såg måttligt roade ut. De var förmodligen tvingade av diktatoriska flickvänner - alternativt ute på en av de där första dejterna där man snällt får haka på vad som bjuds.

Filmen var absolut långt över förväntan. Då hör det i och för sig till att jag hade ungefär noll förväntningar. Det var ungefär som ett enda långt och utdraget avsnitt. Lite som att få se en hel säsong till fast vid ett och samma tillfälle. Och som vanligt är det en härlig blandning av sex, kärlek, mode och humor. Och ganska förutsägbar handling - precis som det ska vara. Dessutom bjuder filmen på en hel del ögongodis och bara det kan det ju vara värt att pröjsa biljettpriset för.

Så dra ihop ett tjejgäng och gå och se den - omgående. Ni kommer inte att ångra er. Men lämna grabbarna hemma. Såvida de inte självmant har utvecklat ett sug efter att kolla på en renodlad tjejfilm. Har hört att det finns sådana killar också även om jag aldrig träffat någon (så vitt jag vet).

"She's a maneater"

Living Elaine - Episode 115

Ikväll är det Sex and the City-kväll. Inleds med Cosmopolitan och några tjejer på besök. Sedan är det dags att äta sushi och dricka några glas vitt vin innan vi ska bege oss till biografen och kolla på årets film. Förväntningarna på filmen är väl inte sådär jättehöga, men konceptet är kul och jag lovar att vara snyggast på hela biosalongen. Trist bara att jag inte äger några Manol Blahnik. Ännu.

"Shake it, shake it"

Living Elaine - Episode 114

Senaste svaret från KB i striden om Dolly Parton-biljetterna:

"Med anledning av ert klagomål av konserten med Dolly Parton som KB och Live Nation arrangerade på Malmö Stadion.

Som vi tidigare framfört så tycker vi på KB att det är väldigt tråkigt att konserten inte blev den positiva upplevelse Du hade förväntat Dig och önskar att vi hade kunnat ändra på historien.

Det kan man ju tyvärr inte och vi hoppas därför att Du, när besvikelsen lagt sig, inser att KB vare sig kan eller är skyldiga att betala tillbaka pengar för Dina biljetter.

Det var ett utomhusarrangemang och vid dessa är förutsättningarna olika beroende på faktorer vi inte styr över. Även vinden påverkade arrangemanget. Det hade även kunnat regna - också det hade försämrat förutsättningarna för konserten.

Det fanns tillräckligt med publikvärdar på Stadion men det är svårt att få folk som rest sig upp att sätta sig.

Det blev Du nog själv varse när Du bad dem sätta sig ned. Trist att folk inte tar större hänsyn men det är svårt för oss att ändra på det.

Vi är verkligen ledsna för att ett av våra arrangemang gjort Dig besviken.

Med vänlig hälsning,

Kulturbolaget & Live Nation"

Jisses. Att dra paralleller med vädrets makter och regn var verkligen droppen! Allmänna reklamationsnämnden here I come. Och ja, jag känner mig verkligen som en gnällkärring. Men är det krig så är det.

"Here he comes again"

Living Elaine - Episode 113

Som den sanna power point-fascist jag är måste jag rekommendera denna länk. Framför allt fastnar jag för "Använd bilder för att symbolisera och understryka ditt budskap. Vi tolkar och förstår en bild mycket snabbare än text". Yes, yes, yes! Träna upp din kreativa ådra vad gäller powerpoints och du kommer garanterat att vinna din chef/dina chefers hjärtan!

"Jag ska måla hela världen lilla mammma"

Living Elaine - Episode 112

Jag är inte särskilt nojig över hur jag ser ut och vad jag har på mig. Jag springer obekymrat ner till närlivsbutiken en söndagsmorgon för att köpa mjölk iklädd mysbyxor, med lite kvarlämnad mascara kring ögonen och håret som ett enda yrväder. Jag kan gå till jobbet osminkad även jag blir förvånad varje gång när jag ser mig själv i spegeln. Jag kan också hänga på krogen utan att vara uppklädd till max. Alltihop kan tyckas vara fullt normalt och ingen big deal, men med tanke på hur många kvinnor i min omgivning beter sig verkar det snarare vara undantaget som bekräftar regeln.

Hursomhelst, så vet ju alla att även solen har sina fläckar och igår drabbades jag av svår vardagsångest på grund av just mitt utseende. Jag jobbade hemifrån, vilket innebär att jag aldrig riktigt kommit ur pyjamasen om vi säger så. (Inte för att jag använder pyjamas, men ni förstår vad jag menar.) Framåt eftermiddagskvisten drog vi till det lokala byggvaruhuset för att titta på lite renoveringsattiraljer och det var där ångesten slog till. För precis när vi skulle lämna stället hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och står öga mot öga med mitt ex och hans nya tjej. Visserligen är det ett par år sen vi separerade och allt är glömt och förlåtet, men det var första gången jag träffade hans nya och givetvis föreligger det alltid en tävling oss honkattor emellan. Så där stod jag då i min pyjamasmunderingen och ångrade bittert att jag inte hade bemödat mig att dra på mig en mer anständig klädsel, lite smink också kanske till och med fixat frisyren lite mer avancerat än en trist tofs. Jag kunde riktigt höra hur min moståndare tänkte "är det HON som är hans ex....shit vad slasig" när hon granskade mig från topp till tå och att jag stod där som förlorare var ett faktum. Inte för att hon var något upp-piffat modeorakel direkt, men hon hade i alla fall lite skön avslappnad sportig stil och såg lite fräsch ut till skillnad från mig själv. Svår vardagsångest alltså.

Jag hade sett framför mig att vi skulle mötas på något chict ställe i stan där jag var uppstissad till tänderna med ett glas champagne i handen tillsammans med min nye, stilige karl. Alternativt på en parkering där jag glider in med min obsidiansvarta SLK 55 AMG. Nercabbat såklart. Då hade vi lätt vunnit tävlingen. Nu blev det inte så, utan jag får leva med ett tungt nederlag på det lokala byggvaruhuset och ställer mig frågan huruvida man får en andra chans att göra ett första intryck?

"Hello, you fool - I love you"

Living Elaine - Episode 111

Jag brukar inte vara en person som klagar. Jag orkar helt enkelt inte med att lägga energi på sånt. Men efter att ha pröjsat 550:- för en uselt arrangerad konsert med Dolly Parton och arrangören vägrar ta ansvar är jag beredd att kontakta Allmänna reklamtionsnämnden utan att blinka. KB och Live Nation som ordnade konserten på Malmö stadion skyller helt sonika på Dolly och hennes ljudtekniker och hänvisar besvikna besökare till Dollys hemsida. Lågt, tycker jag och menar att det är jämförbart med att H&M skulle hänvisa till sina fabrikschefer om sömmarna på något av deras plagg håller bristande kvalitet. Det faktum att KB och Live Nation arrangerat konserter tidigare på samma arena med halvkasst resultat borde ha fått dem att inse redan då att arenan inte är lämplig för större artister som kräver en scenplacering som strider mot de fysiska lagarna kring akustik. Knappast något Dolly Partons ljudtekniker kan eller ska hållas till svars för.

Morr.

"Try to make it, little by little"