Things You May or May Not Know About Me
Four things about me that you may or may not have
known in no particular order.
Four jobs I have had in my life:
1. projektledare
2. charkuteribiträde
3. korvkiosksexpedit
4. programmerare
Four movies I would watch over and over:
1. Dirty Dancing
2. Top Gun
3. Alla Astrid Lindgrens filmer
4. Sällskapsresan
Four places I have lived:
1. Uppsala
2. Malmö
3. Lund
4. Shanghai
Four TV Shows that I like:
1. Sex and the City
2. House
3. Miami Vice
4. En röst i natten
Four places I have been:
1. Los Angeles
2. Beijing
3. Frankfurt
4. Åre
Four of my favorite foods:
1. Indiskt
2. Thai
3. Tacos
4. Lasagne
Four places I would rather be right now:
1. På en solig strand
2. På en nice bar
3. I stallet
4. I New York
Four things I am looking forward to in 2008:
1. Få ordning på jobb-fronten
2. Träna lite oftare
3. Leva
4. Dolly Parton 14-Juni
"And then a hero comes along"
Visar inlägg med etikett Privat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Privat. Visa alla inlägg
fredag 8 februari 2008
tisdag 5 februari 2008
Living Elaine - Episode 21
Ögonen går i kors av trötthet. Är verkligen inte van vid att kliva upp i anständig tid på morgonen. Övervägde ungefär en miljard gånger att snooza ytterligare 9 minuter och skippa frukosten. Eftersom jag från och med idag är tågresenär funderar jag på att tjäna in några värdefulla minuter på morgonen genom att införskaffa kaffe och frukost på stationen istället och äta denna på tåget. Det anses fullt normalt och inte särskilt revolutionerade, men med tanke på att det innebär att jag måste slingra mig ur havregrynsgrötstvånget på morgonen blir det genast aningen mer komplicerat. Det tål alltså verkligen att funderas vidare på hur morgonprocessen optimeras å det yttersta.
I övrigt har det varit en riktigt bra dag idag. Jobbet börjar arta sig och the real Elaine börjar så sakta komma tillbaka. Pest-kollega #1 var riktigt trevlig idag och vi hade ett hyfsat konstruktivt möte där vi till och med avslutade med samsyn. Tillika så log chefen med stenansiktet mot mig idag vid ett par tillfällen och trots att vi utbytte en hel rad meningar blev det inga iskalla tystnader som följd av pinsamma missförstånd och kommunikationsproblem. Ingen semla blev det dock. Men vad gör det när jag varken gillar grädden eller mandelmassan särskilt mycket. Dessutom så är det de hembakade vetebullarna som är godast och inte de halvtorra konditorivarianterna.
Avslutningsvis blir det nog en sväng Betapet för att förbättra min rating som tragiskt nog sjunkit pinsamt ner i botten. Men först ska jag kolla när Gynning sexdansar för Bert Karlsson. Det går ju faktiskt bara inte att missa.
Au revoir.
"Love me, love me - say that you love me"
I övrigt har det varit en riktigt bra dag idag. Jobbet börjar arta sig och the real Elaine börjar så sakta komma tillbaka. Pest-kollega #1 var riktigt trevlig idag och vi hade ett hyfsat konstruktivt möte där vi till och med avslutade med samsyn. Tillika så log chefen med stenansiktet mot mig idag vid ett par tillfällen och trots att vi utbytte en hel rad meningar blev det inga iskalla tystnader som följd av pinsamma missförstånd och kommunikationsproblem. Ingen semla blev det dock. Men vad gör det när jag varken gillar grädden eller mandelmassan särskilt mycket. Dessutom så är det de hembakade vetebullarna som är godast och inte de halvtorra konditorivarianterna.
Avslutningsvis blir det nog en sväng Betapet för att förbättra min rating som tragiskt nog sjunkit pinsamt ner i botten. Men först ska jag kolla när Gynning sexdansar för Bert Karlsson. Det går ju faktiskt bara inte att missa.
Au revoir.
"Love me, love me - say that you love me"
måndag 4 februari 2008
Living Elaine - Episode 18
Äntligen en dag med lite händelseförlopp!
Vaknade osedvanligt tidigt (07:15) och var osedvanligt pigg. Käkade sedvanlig frukost (havregrynsgröt...omåttligt präktigt) och hoppade in i bilen för att åka och jobba. Det var länge sen jag kände sådan inspiration att få börja jobba igen! Tre veckors slashasande med feber och snor har onekligen gjort susen för motivationen. Inledde bilfärden med att nästintill köra av vägen av att lyssna på Din gata. Musiken är toppen, men Cynthia och co är inte direkt världens intelligensreserv. Idag avhandlades ämnet "Kastsystemet" varpå Juan avslöjade att han inte hade en susning om vad det kastlösa folket var för några och skämtade till det lite genom att undra om de gillade kast med liten boll. Cynthia kontrade med att förklara att det handlade om någon slags prickar och fattiga människor. Jisses! Med risk för att låta som en gammal kärring (snart 30!)frågar jag mig vad ungdomarna lär sig i skolan nuförtiden.
Väl på plats hann jag med att hämta ut min nya PC som är totaltblockerad från omvärlden så det tar typ ett par månader att få helpdesk att konfigurera den till ett användbart skick (Heja stor-företagspolicy 1). Sedan lyckades jag boka tid (!) för fotografering till mitt passerkort (Heja stor-företagspolicy 2) hos en dam som ansåg sig mycket viktig och upptagen men uppenbarligen inte alls var det eftersom jag såg hennes schema. Jag hann med att socialisera med ett gäng nya kolleger och därtill identifiera att projektplanen som vi skrivit kontrakt på inte alls håller ihop (precis som det brukar vara). Och sen var det dags att åka hem igen. Med tanke på att det tar 20 minuter längre tid med bil och dessutom är oändligt tråkig väg införskaffade jag ett tågkort och bidrar därmed även till en bättre miljö (Heja mig). Dagens I-landsproblem är därför var jag ska parkera min bil eftersom jag inte har dygnetrunt-parkering förrän 1-Mars och inte känner för att pröjsa 15:- i timmen dagtid. Kanske något SJ borde subventionera för att jag är snäll och åker med deras tåg?
That's it folks. Nu återstår det bara att fixa lite kvällsmat och sen lägga mig på sofflocket och titta på TV. Har jag tur kanske jag även kan inkassera lite vad- och fotmassage. Men då får jag nog fråga väldans snällt.
"Det är så logiskt alla fattar utom du"
Vaknade osedvanligt tidigt (07:15) och var osedvanligt pigg. Käkade sedvanlig frukost (havregrynsgröt...omåttligt präktigt) och hoppade in i bilen för att åka och jobba. Det var länge sen jag kände sådan inspiration att få börja jobba igen! Tre veckors slashasande med feber och snor har onekligen gjort susen för motivationen. Inledde bilfärden med att nästintill köra av vägen av att lyssna på Din gata. Musiken är toppen, men Cynthia och co är inte direkt världens intelligensreserv. Idag avhandlades ämnet "Kastsystemet" varpå Juan avslöjade att han inte hade en susning om vad det kastlösa folket var för några och skämtade till det lite genom att undra om de gillade kast med liten boll. Cynthia kontrade med att förklara att det handlade om någon slags prickar och fattiga människor. Jisses! Med risk för att låta som en gammal kärring (snart 30!)frågar jag mig vad ungdomarna lär sig i skolan nuförtiden.
Väl på plats hann jag med att hämta ut min nya PC som är totaltblockerad från omvärlden så det tar typ ett par månader att få helpdesk att konfigurera den till ett användbart skick (Heja stor-företagspolicy 1). Sedan lyckades jag boka tid (!) för fotografering till mitt passerkort (Heja stor-företagspolicy 2) hos en dam som ansåg sig mycket viktig och upptagen men uppenbarligen inte alls var det eftersom jag såg hennes schema. Jag hann med att socialisera med ett gäng nya kolleger och därtill identifiera att projektplanen som vi skrivit kontrakt på inte alls håller ihop (precis som det brukar vara). Och sen var det dags att åka hem igen. Med tanke på att det tar 20 minuter längre tid med bil och dessutom är oändligt tråkig väg införskaffade jag ett tågkort och bidrar därmed även till en bättre miljö (Heja mig). Dagens I-landsproblem är därför var jag ska parkera min bil eftersom jag inte har dygnetrunt-parkering förrän 1-Mars och inte känner för att pröjsa 15:- i timmen dagtid. Kanske något SJ borde subventionera för att jag är snäll och åker med deras tåg?
That's it folks. Nu återstår det bara att fixa lite kvällsmat och sen lägga mig på sofflocket och titta på TV. Har jag tur kanske jag även kan inkassera lite vad- och fotmassage. Men då får jag nog fråga väldans snällt.
"Det är så logiskt alla fattar utom du"
söndag 3 februari 2008
Living Elaine - Episode 16
Att bli levande begravd 700 meter under jorden i Sverige 2008 låter som taget ur en dålig film. Plötsligt känns mina I-landsproblem mindre viktiga. Onekligen går inte jorden under av att mina favoritstövletter behöver klackas om eller att mellanmjölken var slut i livsmedelsbutiken på hörnet. Jorden går väl visserligen inte under av det förstnämnda heller - men ni hajar galoppen.
Helgen har bestått av så mycket vilande och sovande som de senaste 3 veckorna och jag tror att jag snart är överutvilad. Det mest spännande som inträffat är picknick i parken med kanelbullar och varm choklad samt tillhörande ankmatning. Vart tog klackarna i taket och de färgglada paraplydrinkarna vägen? Skärpning Elaine, skärpning!
"If you wanna be my lover you have got to give"
Helgen har bestått av så mycket vilande och sovande som de senaste 3 veckorna och jag tror att jag snart är överutvilad. Det mest spännande som inträffat är picknick i parken med kanelbullar och varm choklad samt tillhörande ankmatning. Vart tog klackarna i taket och de färgglada paraplydrinkarna vägen? Skärpning Elaine, skärpning!
"If you wanna be my lover you have got to give"
onsdag 30 januari 2008
Living Elaine - Episode 13
Vakna.
Ta nässpray med kortison. Två puffar i vardera näsborren.
Äta frukost.
Vill göra något men kroppen orkar inte.
Vila.
Betapet.
Lunch.
Vila.
Vill göra något men kroppen orkar inte.
Vila.
En tablett antibiotika nersköljes med vatten.
Betapet.
Middag.
Teve.
Vila.
Sova.
Vilket fantastiskt stimulerande liv jag har 2008. Det finns, som ni säkert förstår, inte ett endaste jävla skit att blogga om. Och förresten så flirtade jag inte ens med Farbror Doktorn. Vette tusan om jag ens får behålla mitt alias nu när jag verkar ha gått ner mig riktigt ordentligt. Merde. Kanske jag överlever tack vare det faktum att de tabletter jag tar botar såväl lunginflammation och akut bihåleinflammation som klamydia. Så jag kan ju alltid låtsas att jag knaprar dem på grund av promiskuöst leverne.
"So I wonder if you know how it really feels?"
Ta nässpray med kortison. Två puffar i vardera näsborren.
Äta frukost.
Vill göra något men kroppen orkar inte.
Vila.
Betapet.
Lunch.
Vila.
Vill göra något men kroppen orkar inte.
Vila.
En tablett antibiotika nersköljes med vatten.
Betapet.
Middag.
Teve.
Vila.
Sova.
Vilket fantastiskt stimulerande liv jag har 2008. Det finns, som ni säkert förstår, inte ett endaste jävla skit att blogga om. Och förresten så flirtade jag inte ens med Farbror Doktorn. Vette tusan om jag ens får behålla mitt alias nu när jag verkar ha gått ner mig riktigt ordentligt. Merde. Kanske jag överlever tack vare det faktum att de tabletter jag tar botar såväl lunginflammation och akut bihåleinflammation som klamydia. Så jag kan ju alltid låtsas att jag knaprar dem på grund av promiskuöst leverne.
"So I wonder if you know how it really feels?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)