Idag är en speciell dag. Ni som känner mig vet varför. Det känns aningen märkligt. Lite som att gå vidare till nästa level i ett förvirrat datorspel. Fast inte lika hundra procentigt lustfyllt. Nåväl. Det ska nog gå vägen att leva livet som 30+ också.
Hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om hur värdelösa män är generellt på att köpa presenter. Ni har det helt enkelt inte i generna. Det verkar vara någon magisk prestationsångest kopplat till födelsedagar och jubileumsdagar och annat som innebär presentförväntningar. Och ni förstår inte att det faktiskt är tanken som räknas. Hellre något billigt, men speciellt än något dyrt och opersonligt. Ni förstår inte heller att det är ok att rådgöra med precis alla andra än den som ska få presenten angående vad som ska köpas. Annars blir det ju liksom ingen överraskning. Ett av mina ex snurrade till det så till den milda grad kring presentköpande att det bara blev pannkaka av alltihop på grund av att han aldrig kom till skott. Av den anledningen fick han hitta på något i sista sekunden och det blev sällan särskilt bra. Knasbollar är ni allihopa.
Men.
Imorse upplevde jag undantaget som bekräftar regeln. Så jag tar tillbaka allt det där och byter ut det mot att ni kan om ni vill. Vilket innebär att jag får ytterligare vatten på min kvarn gällande att allting handlar om motivation. Basta.
"Happy birthday Mr President"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar