Häromdagen träffades vi på mitt företag för att diskutera behovet av ett kvinnligt nätverk hos oss. Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför vi ska bilda grupperingar efter kön på våra arbetsplatser. I princip tycker jag att könstillhörighet är totalt ointressant på jobb eftersom det återigen är det rätt person på rätt plats som gäller. Huruvida det är en kvinna eller en man är tämligen ointressant om du frågar mig. Det är personlighet och kompetens som räknas. Men jag har förstått att inte alla delar min åsikt och det var av den anledningen vi samlades den där kvällen för ett tag sen.
Frågan kom upp huruvida någon av oss ansåg sig ha blivit negativt särbehandlad på jobbet på grund av att vara kvinna och jag lovar att nio av tio såg ut som fågelholkar när jag bestämt hävdade att jag upplevt precis motsatsen. Jag menar att jag snarare haft stora fördelar av att vara kvinna i en mansdominerad bransch än tvärtom. Som nybakad civilingenjörska klev jag ut på en arbetsmarknad som fortfarande slickade såren av en brusten IT-bubbla. Det fanns i stort sett inga jobb att söka och de få som fanns hade löjligt många ansökningar. Jag är fullkomligt övertygad om att det faktum att jag har ett kvinnligt namn gjorde att jag stack ut och fick ytterligare ett par sekunders uppmärksamhet av den rekryterare som plöjde igenom havet av Cvs. Garanterat var det tack vare att jag är kvinna som jag vidare fick komma på intervju och hade chansen att visa upp mina färdigheter. Visserligen fick jag många nej till svar eftersom min kompetens som nyexaminerad inte räckte till för de tjänster jag sökte - hur gärna än både jag och rekryteraren ville det - innan jag slutligen fick napp. Som man hade jag helt klart fått kämpa betydligt hårdare för att hitta det där företaget som vågade satsa på en gröngöling i svåra tider. Väl inne på min första arbetsplats drog jag ytterligare vinstlotter. Det gick väldigt mycket fortare att för mig att göra mig ett namn som kvinna bland ett hundratal manliga konsulter eftersom de flesta ganska snabbt visste vem "den där tjejen" var. Givetvis räcker det inte med att "bara" vara kvinna - man måste leverera också. Så när jag sedan med lite skinn på näsan och stöd i ryggen av duktiga chefer vågade visa vad jag gick för, tog det inte lång stund innan jag fick ansvar och uppdrag som mina jämnbördiga manliga kolleger knappt vågade drömma om.
Med detta i bakhuvudet ser jag inte direkt något behov av något kvinnligt nätverk. Jag ser hellre ett nätverk som arbetar för att identifiera talanger - oberoende av kön - och bidra till att utveckla dessa. Det finns outtömliga reserver av möjligheter som kan lockas fram genom att vara lyhörd för individen och dess styrkor. Att läsa mellan raderna och finnas till hands för att stötta, motivera och vägleda.
Men, givetvis blev resultatet av den den där kvällen ett kvinnligt nätverk. Och jag kommer att delta med ett glatt leende på läpparna eftersom det inte är ett alternativ att inte stötta mina medsystrars initiativ - no matter what it is. Det skulle vara ett säkert slut på en hittills ganska glimrande karriär.
"Sisters are doing it for themselves"
