Så var då även kursen Certified Scrum Product Owner avklarad för Mike Cohn. Jämfört med Jeff Sutherland är Mike mer amerikansk på något vis. Han är inte bara modellen större utan även sättet han pratar och rör sig är mer amerikanskt. Han är mer öppenhjärtlig och känns mer äkta eftersom han uppfattas som mindre fundamentalt troende och inte lika teoretisk. Kursen däremot fick lida litegrann av att jag alldeles nyligen genomgått Certified Scrum Master. Mycket av materialet är grundkurs i Scrum och det kanske inte är så konstigt eftersom det inte finns några förkundskapskrav. Lite trist kan tyckas och det hade inte varit fel med en mer avancerad kurs typ Product owner in practise - masterclass eller liknande. De sista 25-30 procenten var dock betydligt bättre och jag fick många och nyttiga tips och tricks med mig hem. Fick dessutom boken Agile estimating and planning av just Mike Cohn med mig hem så jag har lite litteratur att roa mig med. Arrangemanget var fixat av ett norskt företag vid namn Programutvikling och de lyckades varken bättre eller sämre än någon annan. Värdinnorna var söta och trevliga. Maten var ok. Fikat var gott. Men de missade att dela ut namnskyltar som ju är ett måste för lyckat mingel vid den här typen av tillställningar. I alla fall för mig som är värdelös på att komma ihåg namn.
Kvällen tillbringades på en riktigt bra restaurang i Oslo vid namn Nobilis. Rekommenderas varmt till alla som gillar god mat och gott vin. Vi körde avsmakningsmenyn rakt igenom med 6-rätter och tillhörande vinpaket. Inte billigt - men farligt gott. Oxfilén var en vinnare. Och så osten. Tror jag.
Efter att ha genomgått de här två kurserna känner mig definitivt mindre skeptisk till Scrum än tidigare. Jag har som bekant varit lite störd på den halleluja-rörelse som snurrar kring metoden, men tycker inte alls att kurserna varit av predikande natur där inga andra läror är tillåtna. Precis som med allting annat krävs lite anpassning av Scrum för att det ska funka i varje enskild organisation. Inget märkligt under solen där heller. Så let's go Scrum!
Filar på en presentation jag ska göra i ett annat sammanhang där jag kör Mythbusters-stuk kring ämnet Agile Project Management. Kanske drar en summering här om jag får tid över. Eller tid är ju allt jag har för tillfället. Så rätt uttryckt är kanske snarare om jag får inspiration.
"If you wanna be my lover you have got to give"
måndag 8 december 2008
onsdag 26 november 2008
Living Elaine - Episode 152
Alltså. Seriöst.
90210
Har Shannen Doherty gjort slut på att stålarna från Beverly Hills 90210. Eller vad är problemet? Bervery Hills i ny och upp-hottad version. Ska Dylan välja Brenda eller Kelly den här gången. Och vad har hänt med Peach pit. Ja, jisses.
Ska sluta zappa mållöst mellan kanalerna. Det kan vara hälsovådligt. Funderar på om det här är ett större hån mot orginalet än All Saints version av Under the Bridge.
"Sometimes I feel like I don't have a partner"
90210
Har Shannen Doherty gjort slut på att stålarna från Beverly Hills 90210. Eller vad är problemet? Bervery Hills i ny och upp-hottad version. Ska Dylan välja Brenda eller Kelly den här gången. Och vad har hänt med Peach pit. Ja, jisses.
Ska sluta zappa mållöst mellan kanalerna. Det kan vara hälsovådligt. Funderar på om det här är ett större hån mot orginalet än All Saints version av Under the Bridge.
"Sometimes I feel like I don't have a partner"
Living Elaine - Episode 151
Elaine bjuder på en vacker vinterbild tagen med hennes nya fina Nikon D60.
"Because the night belongs to lovers"
tisdag 25 november 2008
Living Elaine - Episode 150
Citat ur artikel från ComputerSweden som friskt eldar på i Scrum-debatten.
"– Att vara certifierad Scrummästare räcker inte. Folk blir inte duktiga på Scrum bara för att de gått en kurs på två dagar, säger Robert C Martin."
No shit. Ursäkta, men var det verkligen någon som trodde det?
"If I was a boy"
"– Att vara certifierad Scrummästare räcker inte. Folk blir inte duktiga på Scrum bara för att de gått en kurs på två dagar, säger Robert C Martin."
No shit. Ursäkta, men var det verkligen någon som trodde det?
"If I was a boy"
onsdag 19 november 2008
Living Elaine - Episode 149
Idag fick jag ytterligare träning i att lära mig välja var jag lägger min energi. Istället för att stånga mig ytterligare blodig för något som drar mer energi än vad det kommer att ge kommer jag att dra in styrkorna och mobilisera någon annanstans. Att tala för döva öron är inte min grej. Inte heller att ge till de som inte vill ha. Det finns efterfrågan på andra ställen och jag vet mitt värde. Så jag tänker inte ägna mer tid åt demoraliserande intern politik utan jag sätter härmed punkt och går vidare. Som en vinnare.
"If I were a boy"
"If I were a boy"
Living Elaine - Epsiode 148
En av de saker jag fick med mig från Scrum master-certifieringen var diskussionen kring innebörden av självorganiserande team. Den bild jag tidigare hade av Scrum var att man förespråkar litegrann av "Montesorri-pedagogik". Och med det menar jag att man överdrivet hävdar teamets rätt att bestämma själva vad de ska göra och hur det ska göras. Att de ska arbeta i sin egen takt och inte får lov att pressas på något vis. Utvecklingen kommer naturligt när teamet är moget för det. Och så vidare i absurdum. (Nu är jag ingen expert på ämnet Montesorri-pedagogik, men ni förstår säkert vad jag är ute efter.)
Jag har hört otaliga varianter på "men det kan inte jag bestämma för jag måste först ha teamets medgivande kring hur dom vill ha det" eller "men... jag är Scrum Master och inte projektledare så jag kan inte ta beslut" från all världens Scrum Mastrar.
Först efter de här två dagarna med Jeff Sutherland inser jag att Scrum inte alls förespråkar någon Montesorri-variant. En Scrum Master ska agera coachande för att få ut bästa möjliga produktivitet i ett team. Därmed inte sagt att han eller hon i vissa fall måste ta i med hårdhandskarna och sätta ned foten kring vad det är som gäller. Precis som vid coachning av alla andra team handlar det om att noga avväga balansen mellan "command and control" och total frihet. Självklart bör ambitionen för varje projektledare, coach, scrum master eller faktiskt vilken chef som helst vara att skapa team som är så väloljade och självgående att man som ledare kan dra till Hawaii och dricka paraplydrinkar istället. Definiera ett mål och de fixar själva att ta sig dit. De kommer förmodligen även vara mera nöjda och belåtna än det team som styrs på detaljnivå av en ledare med stort kontrollbehov. Det krävs en del träning och smörjning av ett team för att bli så vältrimmade. Och de allra flesta når nog aldrig dit. Men det är absolut dit man ska sträva.
Så till alla er scrum mastrar därute vill jag bara påminna om att det visst är okej att sätta ner foten ibland. Det är till och med förväntat av dig. Period.
"If you wanna have a good time"
Jag har hört otaliga varianter på "men det kan inte jag bestämma för jag måste först ha teamets medgivande kring hur dom vill ha det" eller "men... jag är Scrum Master och inte projektledare så jag kan inte ta beslut" från all världens Scrum Mastrar.
Först efter de här två dagarna med Jeff Sutherland inser jag att Scrum inte alls förespråkar någon Montesorri-variant. En Scrum Master ska agera coachande för att få ut bästa möjliga produktivitet i ett team. Därmed inte sagt att han eller hon i vissa fall måste ta i med hårdhandskarna och sätta ned foten kring vad det är som gäller. Precis som vid coachning av alla andra team handlar det om att noga avväga balansen mellan "command and control" och total frihet. Självklart bör ambitionen för varje projektledare, coach, scrum master eller faktiskt vilken chef som helst vara att skapa team som är så väloljade och självgående att man som ledare kan dra till Hawaii och dricka paraplydrinkar istället. Definiera ett mål och de fixar själva att ta sig dit. De kommer förmodligen även vara mera nöjda och belåtna än det team som styrs på detaljnivå av en ledare med stort kontrollbehov. Det krävs en del träning och smörjning av ett team för att bli så vältrimmade. Och de allra flesta når nog aldrig dit. Men det är absolut dit man ska sträva.
Så till alla er scrum mastrar därute vill jag bara påminna om att det visst är okej att sätta ner foten ibland. Det är till och med förväntat av dig. Period.
"If you wanna have a good time"
tisdag 18 november 2008
Living Elaine - Epsiode 147
Då var jag alltså certifierad Scrum Master. Känns lite skumt att få en så fin titel utan att ens behöva ta ett litet test. Men nåväl, jag klagar inte.
Även dag två var inspirerande och givande och jag gillar Jeff Sutherland. Han är cool. Luften i klassrummet var dock under all kritik idag så framåt eftermiddagssnåret var det svårt att hålla ögonen öppna och tack och lov langade man fram lite sockerstinna kanelbullar till kafferasten.
Nu hoppas jag på att få ett projekt snart där jag kan applicera mina nya kunskaper i praktiken. Och sen är det ju Scrum Product owner-certifiering i Oslo för Mike Cohn den 3-4-December för min del.
Rekommenderar kursen varmt för alla. Även ni som inte har för avsikt att vara agila den närmaste framtiden så är det garanterat mycket som ger behållning. Många av tankesätten och best practises är direkt applicerbara även i vattenfallsvärlden för den mer traditionellt projektledaren.
"I'm all shook up"
Även dag två var inspirerande och givande och jag gillar Jeff Sutherland. Han är cool. Luften i klassrummet var dock under all kritik idag så framåt eftermiddagssnåret var det svårt att hålla ögonen öppna och tack och lov langade man fram lite sockerstinna kanelbullar till kafferasten.
Nu hoppas jag på att få ett projekt snart där jag kan applicera mina nya kunskaper i praktiken. Och sen är det ju Scrum Product owner-certifiering i Oslo för Mike Cohn den 3-4-December för min del.
Rekommenderar kursen varmt för alla. Även ni som inte har för avsikt att vara agila den närmaste framtiden så är det garanterat mycket som ger behållning. Många av tankesätten och best practises är direkt applicerbara även i vattenfallsvärlden för den mer traditionellt projektledaren.
"I'm all shook up"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)