Living Elaine - Episode 159

Elaine gjorde Amsterdam under Kristi Flygare-helgen. (Och nej, jag lät mig inte inspireras av PMI Global Congress utan det var helt andra anledningar än det yrkesmässiga som förde mig dit.)

Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.

En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.

Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!

"The call me the wild rose"

Living Elaine - Episode 158

Elaine är däckad. Feber och ont i halsen. Ingen ork över att blogga. Eller ens gå upp ur sängen för den delen.

"If you wanna be my lover, you have got to give"

Living Elaine - Episode 157

Med risk för att ni kommer att tro att jag helt tappat stinget i yrkeslivet och numera helt ägnar mig åt husmoderliga sysslor kommer här ett fantastiskt recept på rabarberpaj.

Knäckig rabarberpaj
Skär 500 g rabarber i småbitar, lägg dem i en ungsform. Strö på lite socker.

Smält 150 g smör
häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av kastrullen

Blanda detta:
2 dl mjöl
2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
2 dl socker

Blanda detta med det i kastrullen, men kastrullen ska ej stå på plattan då.

Bred geggan över rabarberna, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig. Njut med vaniljvisp eller glass.

(Receptet lånat från Linda Skugge (av alla människor på jorden...))

"She always ready, when you want it she want it"

Living Elaine - Episode 156

Elaine har för avsikt att köpa ett sommarhus och letar dagarna i ända på Hemnet utan att hitta något vettigt. Det vill säga något som inte kostar 10 miljoner och ändå uppfyller kraven. Och hon börjar inse att kraven kanske inte riktigt matchar budgeten, men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. Istället tänkte jag skriva om mäklare som måste vara det mest kreativa släktet som finns. Jag är imponerad över hur de lyckas få det minsta lilla skabbiga ruckel att se ut som värsta flådiga supervillan. Det handlar om kameravinklar, vidvinkellinser och utelämnad information. Som t ex att det går en landväg tvärsöver den fina tomten som sträcker sig hela vägen ner till vattnet. Eller att tomten är så liten att grannen i stort ett har sitt vardagsrum på altanen. Eller att det kanske till och med saknas toalett. Jag undrar i mitt stilla sinne om denna lurendrejeristrategi verkligen lönar sig. Jag menar, själv blir jag bara irriterad och besviken och får inte alls någon köplust när objektet jag åkt långväga för att titta på är något helt annat än vad som beskrivits för mig.

Att mäklare idag dessutom är trötta som feta katter gör inte saken bättre. När jag ringer och förklarar att jag inte är i regionen i veckorna utan önskar visning på helgerna blir jag bemött med en suck och sedan kommentaren att det är inte säkert det blir några helgvisningar. Alls. Och då får jag en väldans lust att åka förbi på helgen och knacka på dörren för att förklara för säljaren att hans företrädare inte "orkar" visa objektet på helgen. Om jag vore säljaren skulle jag då med omedelbar verkan be mäklaren att dra ditt pepparn växer.

Men trägen vinner och skam den som ger sig. Så jag letar vidare.

"There is a house in New Orleans"

Living Elaine - Episode 155

Igår invigde jag den nyinförskaffade spikmattan. Det kändes onekligen lite märkligt att med bar överkropp lägga sig på 4500 plastspikar. Men vill man vara fin får man lida pin har jag hört så det var bara att bita ihop. Det första minuterna var smärtsamt plågsamma och jag undrade om jag verkligen skulle stå ut i hela 10 minuter. Jag blev vimmelkantig och yr i huvudet. Ungefär sådär som hela rummet kan snurra när man råkat dricka lite för mycket alkohol och lägger sig ner för att vila. Efter en liten stund övergick smärtan till någon slags märklig värmande känsla istället och jag fick åter hoppet om att det här skulle gå att uthärda. Ytterligare några minuter ringde klockan och det var dags att resa på sig igen. Resultatet blev en knallröd och varm rygg. Mer effekter än så kunde jag inte identifiera efter premiärturen. Men lite regelbunden användning sägs kunna uträtta mirakel på spända och stressade ryggar och nackar.

"On and on the beat goes"

Living Elaine - Episode 154

Jag har bestämt mig för att väcka bloggen till liv igen. Och här är jag nu.

För tillfället lever Elaine i exil. Hon har hamnat av många olika skäl i stora huvudstaden sedan ett par veckor tillbaka. Och jag måste erkänna att jag gillar det. Stockholm är en fantastiskt vacker stad i solsken och det är en helt annan attityd och stämning här. Det blir veckopendling året ut som det ser ut just nu och det passar mig under rådande omständigheter alldeles utmärkt. SLK:n får dock stanna kvar i södern. Den gör sig bättre där för helgutflykter på Österlen och annat trevligt man kan göra i Skåne soliga sommar- och vårdagar. Mer bloggande ska det alltså bli. Minsann.

"Into the great wide open"

Living Elaine - Episode 153

Så var då även kursen Certified Scrum Product Owner avklarad för Mike Cohn. Jämfört med Jeff Sutherland är Mike mer amerikansk på något vis. Han är inte bara modellen större utan även sättet han pratar och rör sig är mer amerikanskt. Han är mer öppenhjärtlig och känns mer äkta eftersom han uppfattas som mindre fundamentalt troende och inte lika teoretisk. Kursen däremot fick lida litegrann av att jag alldeles nyligen genomgått Certified Scrum Master. Mycket av materialet är grundkurs i Scrum och det kanske inte är så konstigt eftersom det inte finns några förkundskapskrav. Lite trist kan tyckas och det hade inte varit fel med en mer avancerad kurs typ Product owner in practise - masterclass eller liknande. De sista 25-30 procenten var dock betydligt bättre och jag fick många och nyttiga tips och tricks med mig hem. Fick dessutom boken Agile estimating and planning av just Mike Cohn med mig hem så jag har lite litteratur att roa mig med. Arrangemanget var fixat av ett norskt företag vid namn Programutvikling och de lyckades varken bättre eller sämre än någon annan. Värdinnorna var söta och trevliga. Maten var ok. Fikat var gott. Men de missade att dela ut namnskyltar som ju är ett måste för lyckat mingel vid den här typen av tillställningar. I alla fall för mig som är värdelös på att komma ihåg namn.

Kvällen tillbringades på en riktigt bra restaurang i Oslo vid namn Nobilis. Rekommenderas varmt till alla som gillar god mat och gott vin. Vi körde avsmakningsmenyn rakt igenom med 6-rätter och tillhörande vinpaket. Inte billigt - men farligt gott. Oxfilén var en vinnare. Och så osten. Tror jag.

Efter att ha genomgått de här två kurserna känner mig definitivt mindre skeptisk till Scrum än tidigare. Jag har som bekant varit lite störd på den halleluja-rörelse som snurrar kring metoden, men tycker inte alls att kurserna varit av predikande natur där inga andra läror är tillåtna. Precis som med allting annat krävs lite anpassning av Scrum för att det ska funka i varje enskild organisation. Inget märkligt under solen där heller. Så let's go Scrum!

Filar på en presentation jag ska göra i ett annat sammanhang där jag kör Mythbusters-stuk kring ämnet Agile Project Management. Kanske drar en summering här om jag får tid över. Eller tid är ju allt jag har för tillfället. Så rätt uttryckt är kanske snarare om jag får inspiration.

"If you wanna be my lover you have got to give"