Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Av olika anledningar kommer den här bloggen att ta paus. Om någon mot förmodan undrar vart jag tog vägen är det bara att hojta till i kommentarsfältet så ska jag dirigera dig vidare.
"We've come to the end of the road"
torsdag 30 juli 2009
måndag 1 juni 2009
Living Elaine - Episode 163
Iphone kan dra något gammalt över sig. HTC Magic is the shit.
"I just need a little more time"
Living Elaine - Episode 162
Zlatan är min inspiration till att våga göra det otänkbara. Att våga gå utanför det självklara. Att våga gå emot strömmen. Att göra det som ingen annan tänkt. Att lita på magkänslan och våga följa intuitionen.
Vem inspirerar dig?
"I must say that I still wonder why"
fredag 29 maj 2009
Living Elaine - Episode 161
Förresten, på tal om distansarbete. Ibland är jag oändligt glad över att vi inte alls tillämpar videokonferenssystem på våra möten. Som idag när vi hade informationsmöte tidigt på morgonen och jag hade inte ens klivit ur sängen. In bed with your colleauges liksom. Nej tack va.
"I'm in love with a stripper"
"I'm in love with a stripper"
torsdag 28 maj 2009
Living Elaine - Episode 160
Läste idag på Computer Sweden om distansarbetare i underläge. Inlägget är skrivet av en Magnus Andersson som tydligen är marknadschef på Cisco. Och det är väl ganska uppenbart varför han skriver det han gör: "Du som är distansarbetare bör ställa krav på din arbetsgivare för att få tillgång till samma information på samma villkor som dina medarbetare på jobbet.".
Nu håller jag till viss del med. För många stora svenska bolag är urusla på att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att förbättra kommunikation och samarbete med personer som sitter på distans. Inte minst i dessa outsourcingtider borde man ta sig en tankeställare på vad man pysslar med när man inte ens klarar att sätta upp en vanlig hederlig videokonferens på intern möten med distribuerade team. Eller för all del, skit i kameran. Men dela i alla fall skärm så att de som sitter på annan ort har en rimlig chans att hänga med i vad talaren babblar om i de fall som man avänder power point (9 fall av 10?).
Å andra sidan är baktanken lite för uppenbar när den kommer från Cisco. Och dessutom så kan du som distansarbetare ställa krav till förbannelse på att få information på samma villkor som medarbetarna på jobbet utan att nå hela vägen fram. För det är det som sägs vid kaffeautomaten som är det viktiga. Det är de informella mötena som ger det det är lilla extra i kommunikationen. Så ställ krav på din chef att han/hon ska synas mer lokalt istället. Alternativt pallra dig till kontoret. Eller acceptera faktum att det, i alla fall inte med dagens teknik, går att uppnå lika villkor för distansarbetare som för den som är på plats.
"I return the favour"
Nu håller jag till viss del med. För många stora svenska bolag är urusla på att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att förbättra kommunikation och samarbete med personer som sitter på distans. Inte minst i dessa outsourcingtider borde man ta sig en tankeställare på vad man pysslar med när man inte ens klarar att sätta upp en vanlig hederlig videokonferens på intern möten med distribuerade team. Eller för all del, skit i kameran. Men dela i alla fall skärm så att de som sitter på annan ort har en rimlig chans att hänga med i vad talaren babblar om i de fall som man avänder power point (9 fall av 10?).
Å andra sidan är baktanken lite för uppenbar när den kommer från Cisco. Och dessutom så kan du som distansarbetare ställa krav till förbannelse på att få information på samma villkor som medarbetarna på jobbet utan att nå hela vägen fram. För det är det som sägs vid kaffeautomaten som är det viktiga. Det är de informella mötena som ger det det är lilla extra i kommunikationen. Så ställ krav på din chef att han/hon ska synas mer lokalt istället. Alternativt pallra dig till kontoret. Eller acceptera faktum att det, i alla fall inte med dagens teknik, går att uppnå lika villkor för distansarbetare som för den som är på plats.
"I return the favour"
onsdag 27 maj 2009
Living Elaine - Episode 159
Elaine gjorde Amsterdam under Kristi Flygare-helgen. (Och nej, jag lät mig inte inspireras av PMI Global Congress utan det var helt andra anledningar än det yrkesmässiga som förde mig dit.)
Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.
En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.
Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!
"The call me the wild rose"
Amsterdam är onekligen en annorlunda och alternativ stad med allt från provocerande Red Light District och Coffee Shops till vackra kanaler och exklusiva shoppingstråk. Åt förmodligen mitt livs hittills godaste middag på ett av de mest exklusiva hotell jag satt min fot på. Att vända i dörren var inte ett alternativ, men både jag och tänkte tanken både en och två gånger att här kunde det bli problem att lösa ut notan även om vi så bara drack ett glas vatten. Nåväl, när vi nu var på plats var det som sagt inte läge att fega ur så vi tog plats vid bordet precis intill kanalkanten denna ljumna (nåja, efter ett par glas vin så) vårkväll och serverades den godaste av middagar, det mest fantastiska vin, ett glas champagne förstås och till det superb service. Efterrätten var så snyggt upplagd, med ett guldflarn på toppen, att jag nästan inte ville röra den. Och det säger en del eftersom jag är en sucker för efterrätter. Dessutom föll det sig som så att notan inte skenade iväg sådär förfärligt mycket mer än vad den tenderar att göra en vanlig kväll på restaurang hemma i Svedala. Väl hemma kollade Nyfikenienstrut-Elaine upp priserna och insåg att ett vanligt Svenssonrum gick loss på drygt 4 lock natten och ville man slå till på sviten fick man punga ut med det tiofaldiga. Inte undra på att det är där filmstjärnorna gömmer sig när dom besöker Amsterdam.
En båttur hanns naturligtvis även med såsom turistseden bjuder. Ett smidigt sätt att ta sig runt i stan och kolla på sevärdheter utan att få skoskav. Däremot vet jag inte riktigt om det lever upp till sin slogan "Fun way to hop on and off". Men så fick man ju åka hur mycket man ville under 24 timmar.
Radisson SAS som vi bodde på får också tummen upp. Framför allt för deras eminenta frukostbuffé som håller klass världen över. Undrar bara varför jag alltid har en tendens att dyka upp i sista sekunden så att jag får slänga i mig maten medan en surt stirrande servitris önskar att jag tuggade lite fortare. Croissant med sylt blev toppen på en lyckad semester. Amsterdam rekommenderas!
"The call me the wild rose"
tisdag 26 maj 2009
Living Elaine - Episode 158
Elaine är däckad. Feber och ont i halsen. Ingen ork över att blogga. Eller ens gå upp ur sängen för den delen.
"If you wanna be my lover, you have got to give"
"If you wanna be my lover, you have got to give"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)